Äkta författarungar - så här ser de ut!

- Mamma, skriver du aldrig längre?
- Melo, hjälper du aldrig till hemma längre?

Att det är morsors jobb att vara tråkiga gör dem inte ett dugg roliga.

Förhandlingarna återupptas:
- Om du viker tvätt varje dag och fixar köket efter dig kan jag skriva med den kvart eller halvtimme du ger mig. Du vet, vi har ett schema och du är nästan vuxen och bodde du i ett annat land skulle du kanske behöva bidra till familjens försörjning och blablabla.
- Jag har ett jobb. Två. Om du börjar gör jag det, avbröt Melo.
- Börja då, svarade jag. Börja du.
- När tänker du börja? frågade han. Skriva igen?
- I morgon sa jag, och gick på Teatergrillen.
Vinkade adjö till de små barnen som blivit stora.
För mammor är inte bara tråkiga.

Älskade Melo, du är Kung. Och HillisPillis, du är ett äkta hjärta.
Och hela tvättstugan är dammsugen, vikt (ja, ni fattar, alla säger så), ugnen skurad, köket blänker OCH:
- Datorn är nyladdad!

Tack barnen, tack, tack, tack. Vilken tur att ni är tonåringar och kommer att sova halva dan.

Sämre grannsämja, eller bättre?

Grannhäxan förvandlades till god fe, när hon tvingades till att le.
Jag är en radhusmara med fjäder i hatten, rullar runt bland alla skratten.
Vad vi båda vann är slut på trams.
Nu ska väl alla bara vara sams.
Visst?

Ok, jag erkänner, jag spelade inte helt rent.
Med list kokade jag brygd när det började bli för sent.
Låtsad martyri och storm på känslor som var äkta.
Ville fegt helst fly och inte fäkta.

Men eftersom det inte är slut förrän allt som det ska, eller hur de nu sa -
med ett fint nymålat plank mellan oss slipper ni se
- att min gloria hamnat lätt på sne.

Jaja, kom sommar, kom.

Kvinnan på tre trappor

Borta är borta och kvitt är kvitt. 
Ditt är ditt och inte mitt. 
Dina försök är inte mina. 
Mina misslyckanden …  ändå lite dina? 
Vad fan kan vi inte dela för? 

En stökig karaktär tränger sig på. 
Hon bor i ett hus vi skriver om, U och jag, men hon är satan så jobbig om natten.
Skriker ut svordomar i morgonen. Rakt ut genom fönstret, bara så där. 

Men jag vet inte hur gammal hon är, jag vet ingenting om henne. Mer än att hon bor på tre trappor. 

Detta är ett experiment, jag ska lära känna henne så här. Låta henne skriva så fort hon bråkar i min hjärna.