På ungdomar.se där jag bloggar diskuterar vi ungdomsarbete. Och ofrånkomligen ungdomsarbetslöshet. Och trick för att få jobb.
Flyttade hem från London när jag var 26, kändes som självmord.
Hade hoppat av min filmskola, jobbat som inspelningsledare för seglingsprogram, köpt ett sommartorgstånd.
Jobbade planlöst på kontor.
Var verkligen usel på kontorsjobb!
Det utlöste alla bipolära drag i mig -, skämtade för mkt och störde alla möten, åt smågodis för att hålla mig vaken, lärde mig Word Perfect eftersom datorer på tidigt 90-tal var användarovänliga.
Media exploderade i Sverige, reklamteve, radio, dit jag ville.
Jo, jobbade som programledare på Z-radio, det har jag nästan glömt bort. Minnena trillar ut i oreda.
Sökte radiolinjen på DI men talade för mkt om att jag ville gå filmlinjen och kom inte in.
Var vaken hela nätterna och fick en strålande idé. Eller? Tror att många bra idéer behöver ett par dagars rejält dagsljus för att kvalitetsstämplas.
Hade iaf gjort ett omslag för tidningen Z (ytterligare ett infall) och tryckt upp brevmärken med omslagsbilden.
Klistrade det på ansökningskuvert och fick provjobba på Bandit Radio.
En natt. Spelade Elton John. No more.
Kom fram till att jag måste skapa mitt eget arbete.
Jo, jobbade som assistent åt Pr-konsulten Michael Bindefeld innan jag fick barn.
Men sen dess, egenföretagare. Och faktum är att det ger mig rätten att tänka att jag kan göra vad jag vill.
Nagelskulptör på Mallorca, ordna författardagar i skolor, skriva artiklar om sånt jag vill researcha.
Eller som nu, när jag plöjer Shakespeare och anknytningssvårigheter och mamma-son-relationer för en bok som bygger på Hamlet.
Så fri var jag aldrig i tanken när jag sökte jobb.
Och Z-omslaget fick Kongomannen syn på, för 19 år sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar