Kampala: Kära inbrottstjuvar, vi har husvakt!!!

MITT Afrika, mitt, mitt, mitt!
Hotel Serena i Kampala, poolen, läser min Marias manus.
Givande och så kul att få fingranska någon annans text.

Trygg insikt nedstoppad i badväskan, den om att jag kan sluta skriva böcker.
Det finns annat att göra.

18 år sen sist jag var här, då tänkte jag INTE återvända. Inte till HONOM iaf.
Han var ett asshole men bra på att ligga.
Undrar om han är död.

Det här är Kongomannens bakgård, här är han en annan man.
Precis just nu kom han in och utrustade oss alla med safariboots och flipflops.

Fler bilder sen, just nu hänger sig allt. AIA.

Resfeber

Flygplatsen i Entebbe precis vid Victoriasjön. Där finns inga krokodiler med mycket bakterier.

Efter en annorlunda resa

Ligga runt som i antikens Rom

Snackade lite sex med en kompis, ämnet var ligga runt.

Hon hade gjort en ganska ingående och lätt vetenskaplig trendspaning som gick ut på att folk ligger runt rätt mycket.

Dejtar flera, berättar öppet, smyger inte.

"Sure baby, jag älskar dig på sätt och vis och vill mer än gärna fortsätta ligga med dig fastän du är gift men inte den här veckan för då ska jag vara med min fru/träffa min andra tjej/ha gruppsex. Eller förresten, vill du vara med?"

Ibland är produktutveckling av vänskap att ligga. Som att spela, ta sig till en ny nivå.
Och hamnar man ändå lite motvilligt i ett förhållande så är det nästan jämställt med att
ha mött gud.

Iaf överlevt en vithajsattack. Proklameras som det största stora på Facebook.

Så min modiga vågade vackra kompis frågade sig med ett ljuvligt porlande fnitter om vi har blivit hedonistiska som i Antikens Rom, om det här är en generationsgrej, en backlash,
eller ett Stockholmsfenomen?

Inte vet jag, svarade jag, jag är ju gift. Och bor på landet ...

Man ville ju ligga, det var bara så.

Angels in America på Stadsteatern












Linda Skugge är ett PR-geni och hon har listorna på Sveriges mest inflytelserika bloggare,
alla kategorier.

Att bli inbjuden av henne är en sjuhelvetes fjäder i hatten, hurra.

Idag var jag på Stadsteatern och såg Angels of America.
Riktigt ruggigt bra och Ola Rapace tvättbräda är värd varenda biljettkrona ska ni veta.
Fast han spelar sjuk. Riktigt sjuk.

Minns det 80-talet, när Aids kom. Var 17 och alla blev rädda.
Aidstestade mig på Vårdcentralen på Riddargatan i Stockholm och höll andan.

Man ville ju ligga, det var bara så.

Linda och Lina

AugustprisJenny Jägerfeld och Unni Drougge och Yesim

Yesims to-die-for Union Jackstövletter

Runda ord är raka ord

God uppfostran, jävlar vad jag är trött på den. Har försökt skala den av mig ganska länge nu, det mesta ligger som parmesanflagor längs med resans gång. Men den sitter fast i språket också och det gör mig skittrött på mig själv.

Jag har gjort en pakt med djävulen och mig själv om att alltid bara kalla en spade för en spade om det är vad den är. Åtminstone när jag skriver. Hängde ni med? Inte vira in något i lager av mjuka filtar och mysiga värmeljus.

Som med fitta och kuk t ex. Är det en fitta och en kuk man talar om så är det väl bara att säga det! Såg Sexualkunskap på teve igår och blev så förlöst av ordvalen. En omdebatterad upplysningsfilm handlar om vad som sker med kuken och fittan när man blir kåt. Plötsligt, hundra år efter att Magister Schalling rodnande försökte förklara det här med hjälp av blommor och bin i Djursholms Samskola slutade orden att vara så förbannat laddade. Rätt sexiga, men det är väl ok ändå?

Knulla är det lite värre med, jag gillar ligga bättre. Inte ligga med, bara ligga. Det är mycket mer frigjort än förpliktande varianter som ha sex och älska.

Jävlar vad skönt att vara ung idag när det finns så många raka ord.

Första skållheta kärleksminnet

Jag tror att det var i april. Eller i februari, våren kommer tidigt till London. Bodde där, gick i en galet ful och stor skola, Hammersmith & West London College. Vakter överallt för det blev jämt bråk och så kunde det vara blod på väggarna i hissarna. Det ryktades att nån hade knivskurits i en. Dött? Vet inte, minnet blir bara mer och mer påhittigt.

Men jag hade precis fyllt 17 år och var inte så himla kär i Rotborsten längre.

Jag stod i den stora hallen intill trappan upp till biblioteket och pratade med min italienska kompis Marina. Nån kom fram och hälsade på henne och vet ni, det var som om åskan gick.

Han såg mig och jag såg honom och Marina bara försvann. Han hette Mario och vi var tvungna att hinna med allt snabbare än vinden. Tre månader i samma skola fast vi träffades sista dan. Dagen efter skulle han åka tillbaka till Italien! Vi bara stod där på samma fläck och tog reda på allt om varandra, blixtsnabbt. Hade inte tid att vara blyga för jag ville ha honom och han mig, allt annat vore på låtsas. Jävlar vad kär jag blev.

Kommer inte ihåg skoldagen men han följde mig hem. Jag bodde i ett av de vackra vita husen på Eaton Place, han vred sig om och tittade på allt medan vi gick. Jag bodde längs bort, nummer 16. Han hade aldrig sett den delen av London. Belgravia, sanslöst fint men det fattade inte jag.

Och vet ni att jag tänkte att han är inte min typ men det gör inget för det är bara nu som gäller och sen åker han men det vill jag inte tänka på. Just då skulle vi vara tillsammans jämt.

Antar att vi hånglade lite på min säng, tills mamma kom hem och tittade på honom med glittriga fullifan ögon. Sen gick han, jag kan fortfarande se honom försvinna bort från porten. Det stod en blomkruka där, med murgröna och penseér. Han hade lite slängig stil, en sjal runt halsen tror jag, halvlångt hår. Inte alls särskilt städad, eller ens cool. Bara sanslöst snygg.

Men det finns nåt som som jag inte fattar! Varför följde jag inte med honom? Varför gick jag med mamma och åt middag på en restaurang på Fulham eller Brompton Road som hette Mario.

Men hallå, två Mario på en och samma dag, vad hette han dåra? Åh nu vet jag. Massimo. Nej fan, det var han som körde vespa mitt i natten i Cortona i Toscana. Eller hette han Massimillian?

Jag hängde iaf inte med. Fann nån slags sadistisk njutning i att veta att vi skulle ses senare, som ett coolt förspel. De spelade Lionel Richies Hello på restaurangen. Jag åt rigatoni. Hur i helvete kan jag minnas det och inte hans namn. Pablo? Nåt på P, helt säkert. Eller M.

Brukade mörka inför mamma att jag skulle träffa killar, ville inte ha in henne i den världen. Men det fanns ingen tid att förlora, inget utrymme för låtsaslekar. Så jag pussade mamma och pappa godnatt och tog en taxi till honom.

Han bodde i ett sunkigt hyresrum bakom nån tågstation, Paddington? Iaf låg det nånstans där jag aldrig hade varit. Men hans ögon sög in hela mig och vi låg på hans smala äckliga säng och sen låg vi. Jag hade på riktigt inte gjort det med nån sen jag förlorade oskulden när jag var 15, men det var så tråkigt och dåligt att det inte ens räknades. Den här killen, jag älskade honom, även om det bara var just den natten och allt skulle gå över.

- Stanna, bad han men jag ville hem. Allt skulle ändå vara försvunnet på morgonen.

Det var lite svårt att få kärleken ur kroppen. Jag tror att jag fick ett brev. Om jag rotar och letar kanske det finns kvar nånstans. Kanske står hans namn på det.

Julio Iglesias To all the girls Ive loved before. Eller Enrique Eglesias Tonight Im fucking you

.

Läs mer om första gången.