Gillar jag att blogga?

Här bodde jag en gång, i London. Bilderna från idag är inlåsta i telefonen.

















Vad finns det att berätta?
Att säkerhetskontrollanterna på flyplatsen i Tel Aviv till och med screenade Kongomannens bettskena och tankrämstubslock för sprängmedel?
Att kvällssolen över sensommarStockholm måste vara den vackraste som finns?

- Gillar du att blogga? frågade MellanM där vi gick i Allmänna gränd.

Jag gillar när ni skriver till mig även om er olycka ibland är så skarp att man skär sig på den, jag gillar att åka Kvasten, och Vilda Musen och Tekopparna en hel dag som idag på Grönan,
och kolla skitfilmer i min soffa
och lyssna till Tonåringens tankar
och att göra språkgåtor med LillaH
och käfta med mina kompisar
och jobba
och le för att livet är fint.

Men blogga?
Ibland är jag suveränt jävla skittrött på det.

Det kom ett brev från poeten ...

"LinaPinaBallerina" stod det på kuvertet.

Inget efternamn. Åh, så fint. Vändningar, säger människor ofta om det jag skriver, det är vändningarna som gör det. Och nu har jag blivit henne. LinaPinaBallerina.

Men, det här ska ju inte handla om mig!

Det handlar om min kompis Lasse som har skrivit världens roligaste bok.
Hittade den i det där kuvertet till mig när jag rensade brevlådan.

Och orden:

Till Lina

min fina vän som gjorde att den här boken blev utgiven

från tillgivne

Lasse

Stockholm 23 augusti 2011

- Kan det bli rarare än så?
Allt jag gjorde var att läsa och skratta och tycka om för att den är så smart!

Blått blod- En saga i kunglig miljö

Ligga runt som i antikens Rom

Snackade lite sex med en kompis, ämnet var ligga runt.

Hon hade gjort en ganska ingående och lätt vetenskaplig trendspaning som gick ut på att folk ligger runt rätt mycket.

Dejtar flera, berättar öppet, smyger inte.

"Sure baby, jag älskar dig på sätt och vis och vill mer än gärna fortsätta ligga med dig fastän du är gift men inte den här veckan för då ska jag vara med min fru/träffa min andra tjej/ha gruppsex. Eller förresten, vill du vara med?"

Ibland är produktutveckling av vänskap att ligga. Som att spela, ta sig till en ny nivå.
Och hamnar man ändå lite motvilligt i ett förhållande så är det nästan jämställt med att
ha mött gud.

Iaf överlevt en vithajsattack. Proklameras som det största stora på Facebook.

Så min modiga vågade vackra kompis frågade sig med ett ljuvligt porlande fnitter om vi har blivit hedonistiska som i Antikens Rom, om det här är en generationsgrej, en backlash,
eller ett Stockholmsfenomen?

Inte vet jag, svarade jag, jag är ju gift. Och bor på landet ...

Anusblekning, va?

Stockholm, minns inte när jag var här sist.

För jag flydde. 5 veckor Gotland, Wisconsin, NY, Palma, Ikea.

Vad jag fann? Mig själv. Tricket är att stanna i sig själv tills man hittar svaren.

Kommer hem till huset, det jag skulle flytta till utan 23000 slags skit. Allt känns nytt.

Jag börjar om nu. Ingen verkar bo här, ungarna har nog flyttat hemifrån.

Nä, Mellan M får mig att skratta med sin nyrakade skalle och örhängen och fnissande frågor om anusblekning. Jag säger att han får göra det när han kan nå själv.

Humorn får mig att tänka att han helt klart är min.

Minnen, suddiga som gamla skuggor, får mig att le för att de inte kommer åt mig.

Det har blivit bra.