Sadistiskt självplågeri

Har jag berättat om hur jag hanterar misslyckanden?
Med skam, skuld, och sadistiskt självplågeri.
Självskadebeteenden som hetsätning av chips.

Det näst värsta:
- Att misslyckas.
Det allra värsta:
- Att nån annan ska få syn på min skam.

Som när jag fick en manusrefus från nåt stort och åtråvärt förlag några år innan Vildängel kom ut.
Fredag eftermiddag, alla var hemma. Inte en chans att få gnissla tänder ifred.
Så jag gömde det tjocka, fientliga kuvertet under mattan bak i bilen och hoppades att ingen skulle hitta det.
Dolde min skam.
Mitt misslyckande, och vanmakten över att det fanns nån där ute, på ett förlag, som hade insett hur dålig jag var.
Och längtade till måndag då jag skulle kunna vara ensam med min förtvivlan.

Moget? Nä.

Men nu har jag blivit bjudet på en FailCon, så genialiskt att jag gråter glädje.
Lite som AA, I'm not alone.
Så jävla bra, signerat min idol Linda Skugge.
Kolla:

Kära entreprenör,
Jag vet att du är duktig. Jag vet att du alltid varit en driven och ambitiös person med många bollar i luften. Du sover effektivt, tränar effektivt och gör fler saker på en måndag än vad en dödlig människa åstadkommer på en vecka. Du är fantastisk.

Det är därför vi ska fokusera på ett ämne som inte belyser din duktighet. Nämligen misstag. Snedsteg. Fail.

Den 17:e september lanserar tidskriften Entreprenör en helt ny inspirationsblogg: Företagsamt - av och för entreprenörer. I den får du följa en handfull entreprenörer i deras vardag. Från duktighet till kaos. Från framgång till kris. Från mingelbilder till osminkad och bakfull.

Därför vill vi bjuda in dig till en kväll där allt ska gå fel. Ta på dig en bakvänd T-shirt och omatchade strumpor. Vi ses på Teater Brunnsgatan Fyra – vi bjuder på vin och tilltugg.

Homo, hetero, bi?

Äntligen vill jag saker igen!

Sanningen: jag har varit kvävd, nästan död.
Inte haft lust till nåt, inget mer. Allt har varit navelskådande skit och hopplöst utan mening.

Men nu, sitter i sängen, har knappt gått upp, klockan är eftermiddag, läser buntar av gamla tidningar
- och jag vill gå på allt, läsa allt, lära om allt, relatera till allt!

Fixa fest, ordna kidshappening på Palatset för att jag har hittat en genväg in,
skriva den där boken.
Fågel, fisk OCH mitt emellan.

Lämning i maj, hoppas att det är den sista. Bokar skrivarresa med min Maria till solen.

Glömmer det där om att jag är en bluff.
Tror på vännerna och släktingarna och agenterna och förlagen och barnen och som säger att jag inte är det.
Till och med Kongomannen ska jag börja tro på vid väl valda tillfällen.
(Inte när vi grälar om Thatcher dock. Eller bergsgorillor.)

All den där snön har fallit som jag har längtat så efter, den ligger så fint på plats i mina skidspår. Ok, det blir nog inget Vasalopp för jag är sjuk varannan dag och nu drar Kongomannen ut i världen igen och hur ska jag hinna men ändå.

Snart fyller jag 45. Då jävlar!

Snart kommer den, filmen på världens bästa ungdomsbok Shoo bre

AW med vännerna hos Skugge, Skugge & Co's showroom. Lånade pärlor till PR-plåtningen på torsdag.
The one and only författaren Varg Gyllander, coola musikern Alex Hummingson som lever drömliv i NYC och LA, sköna Anna von Schéele på A nice noise, min idol Linda Skugge

Snögirlanger!

Vad gör egentligen en författare när boken är skriven?

Fellefjonkan i sitt café

Morgongräl med min man, rusade ur bilen vid Grand Hotel.
Iskall solskenspromenad runt Nybroviken,
te på Riddarbageriet, där Denise inspirerades till att skriva Baristas?

PR-möte

Taxi

Agentlunch

Ny promenad med snabbsamtal till min Maria om Ashton Kutcher. Äh, skojade bara.
Vi talar aldrig om Ashton Kutcher men Tonåringen tror det.

Eventmöte med Skugge och marknad i Bonnierhuset, vi ska göra Bokcirkeln Prosa & Marmelad ihop.

Smygläsning av Tro, hopp eller kärlek? utlovas, och Lauren Olivier.

Fast vi talade mycket om katter och Harry Potter också. Eller mest.
Jag vill se ut som Linda Skugge.

Fika med FelleFjonkan med cash i plånkan på Berghs School of Communication,
köpte nya skor, erkände skomissbruk,
debriefade med Kongomannen som åter har landat på jorden,
såg The Descendants.

OMG - The Decendants. Bättre blir det inte.
Inte förrän jag skriver sån dialog är jag klar.

Baskethall på Lidingö, skötte mejlen, tillbaka på Värmdö - snökanonen har varit här!

Röda soffan, Tonåringen misshandlar mina tår.
Tonåringar visar kärlek lite annorlunda än gulliga småungar och så luktar de sämre ibland.
Men fina är de.

Nu kraftmäter Kongomannen och Tonåringen sig mot varandra.
Pappan tror fortfarande att han är starkare. Rörande. Framtiden är nu.

Och nu är teven och LeBron James. Vilken bra dag!

Berghs entré

Innerskor att laga mat i.

Kungsgatan

Man ville ju ligga, det var bara så.

Angels in America på Stadsteatern












Linda Skugge är ett PR-geni och hon har listorna på Sveriges mest inflytelserika bloggare,
alla kategorier.

Att bli inbjuden av henne är en sjuhelvetes fjäder i hatten, hurra.

Idag var jag på Stadsteatern och såg Angels of America.
Riktigt ruggigt bra och Ola Rapace tvättbräda är värd varenda biljettkrona ska ni veta.
Fast han spelar sjuk. Riktigt sjuk.

Minns det 80-talet, när Aids kom. Var 17 och alla blev rädda.
Aidstestade mig på Vårdcentralen på Riddargatan i Stockholm och höll andan.

Man ville ju ligga, det var bara så.

Linda och Lina

AugustprisJenny Jägerfeld och Unni Drougge och Yesim

Yesims to-die-for Union Jackstövletter