De sprang ikapp mig på vägen där jag och febern var ute och gick. Mitt i gatan, för snövallarna är slajdiga.
Jag hörde dem babbla bakom ryggen, tjabbla lite, bestämma vem av dem som skulle knacka. Säga hej, vi är tillbaka.
Vi, dina svarta änglar.
Parentes: Jo, jag kollar favorit i repris - Angels of America. Och innan dess en Förintelsefilm som la sig precis under huden och fick Mayakalenderns utlovade slut att låta som försoning. Och så har jag livlig fantasti.
Allt nog och emedan. Änglarna har alltid en quick fix att komma med. Och så fort vi kommer hem drar de ut stolar vid mitt bord och kokar te och fixar mackor. De kör god guy fastän båda är onda. Och säger allt blir bra, på vårt vis. Tänk på saken.
Fast eh. Nu ska jag gå och sparka dem i tänderna. Tända adventsljus och lyssna till andäktiga barn sjunga i kyrkan. Och göra en deal med Skattemyndigheten.
För det är bara skit det där med Mayakalendern avslöjade just min häxmästare. Det ska bara hända nåt omvälvande.
Som att jag precis har skickat iväg ett treatment på ett nytt manus.
