Ragg på Pride

En svart tjej i NY flirtade med mig. Hon var så vacker, såg ut som en man. Jag var tvungen att titta lite extra, se att hon hade bröst, för att vara säker.

Det händer ibland. I bokhandelskassan i LA. När jag jobbade som ledare på seglarläger och var 19 år.

Det ska jag skriva en bok om Fågel, fisk eller mittemellan

Men först ska jag gå på Pride, jag och mitt VIP-armband som ger backstageinträde.
Invigning idag, jag är inbjuden, P ska med men först ska vi zumba på stranden.
Dansa i Kungsan hela natten, i botten av fontänen.

Kul jag ska ha!

Anusblekning, va?

Stockholm, minns inte när jag var här sist.

För jag flydde. 5 veckor Gotland, Wisconsin, NY, Palma, Ikea.

Vad jag fann? Mig själv. Tricket är att stanna i sig själv tills man hittar svaren.

Kommer hem till huset, det jag skulle flytta till utan 23000 slags skit. Allt känns nytt.

Jag börjar om nu. Ingen verkar bo här, ungarna har nog flyttat hemifrån.

Nä, Mellan M får mig att skratta med sin nyrakade skalle och örhängen och fnissande frågor om anusblekning. Jag säger att han får göra det när han kan nå själv.

Humorn får mig att tänka att han helt klart är min.

Minnen, suddiga som gamla skuggor, får mig att le för att de inte kommer åt mig.

Det har blivit bra.

Unwritten

Magisk dag i NYC, den sista. Vi åker imorgon. Familjen åker hem, jag ska göra den sista veckan på mitt äventyr. Hämta hem det sista av mig själv. Orkar inte ladda upp en enda bild, skriva ett enda ord till faktiskt. Inget om kinesisk manikyr med spygröna naglar, China Town, Little Italy, Soho, Tribeca, toaletten med råttorna, den hemliga båten ut till det flytande båthuset beskyddad av Frihetsgudinnan, vinnarna i seglingsracen som firades med Eye of the tiger, skymning över Södra Manhattan, amerikanska flaggan och fukt, allvaret vid Ground Zero, E-train hem.

Så jag summerar det amerikanska äventyret med en bild, och en till.
Och en låt, Natasha Beddingfields Unwritten. The rest is still unwritten.

NYC!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ok, jag vill bo på alla platser jag kommer eller återkommer till. Och jag vänder kappan lika fort som vinden vänder. Men nu är det klart, nu är jag hemma igen. Glöm allt jag sa om Amish, allt om hästgård, vadå rida?

New York City. Åhhhhhhhhhhhhhhhhh, det känns i hela mig.