Folk snackar om sex hela tiden, gör det har det, blir osams genom det, missförstår varandra.
Fantiserar.
Vill och längtar och går fan nästan åt på kuppen.
På Pride hade folk harness och slickade varandra i örat. Ville. Löften. Spänning.
På Abercrombie & Fitch i NYC kan man bli fotad med galet snygga, nästan nakna, seriöst vaxade manliga modeller vars hela jobb är att få folk att vilja stå jävligt nära dem.
Lilla H har inte mindre än 4 såna bilder och jag har 1 ...
På stranden på Mallorca, snyggstranden i Porto Portals där alla vältränade unga spanjorer och spanjorskor spelar beachvolleyboll och netboll och boll whatever,
- där hånglas det skitmycket hela tiden.
Folk som inte kan ha sex hemma för att de bor med sina mammor tills de gifter sig klättrar på varandra i vattnet, ser ut att sitta fast, gör det säkert.
Det är faktiskt vackert.
Men vissa dagar står man inte ut. Man kan fan inte tänka på annat,
hjärnan blir alldeles grumlig.
Ni skriver till mig om lust och längtan och hur gör man för att svalka sin plåga?
Ni berättar om kompisar som ligger så mycket, jämt - blott en bråkdel hade ni
nöjt er med.
Svaret, jag vet inte. Men så en dag märker man att alla de där ordspråken är sanna.
- Good things come to those who wait.
(Det händer även de som inte väntar, så tro inte att jag förespråkar nån fånig moral här).
Men en dag så.
