Är ni beredda?

Ni vet när tystnaden slår hål på trumhinnorna?
Smärtminnen för ett öronbarn, jo ja, jag hade alltid en sån där mössa.
Mamma tyckte att jag var söt.
Nu ekar det bara tomt i huset.

Testa att tömma någon annans hus på människor.
Kvar?

Knappar fram min radio.
Ler åt Ison på Morgonpasset, Ison som erkänner att han inte visste hur stort Sommarpratet är och bad om betänketid.
Älskar när världen rör sig.
Framåt.
När dammiga kolosser MÅSTE ruska på sig för att inte bli osynliga och dö.

Jag har rört om i min världsordning.
I mångas.
Mer makt än jag nånsin ville ha.

Imorgon ska jag skaka dammet av min kappa.
Försöka hitta vidare.

Men för en liten stund ska jag bara lyssna på låten som varit min så länge nu.

Big girls dont cry.


Sen?
Eh, ikväll ska jag gå på fest.
Författarbrudarna har gang meet och en av oss har bröllopsfest med klädsel hatt.
Skor? Ahmen såklart nya.

Höstsamling.
Uppsamling.

Lovely Miss L på klassrumsbild från deckarskriv

Skrev ett jättebra manus, med ett mord. Nu skulle även jag bli rik, berömd och allt det andra.
Såklart.
- Jo, jättebra, sa min förläggare. Om du tar bort mordet.

Knatter, knatter.
Solen skiner in över Lemshagasjön och jag har pratat med åttorna om hur man bör göra.
Det kan jag iaf.

Dagens skrivtips: Skriv så att det känns, sa jag. Min kompis Andreas Roman som skriver skräck blir nästan galen av att hans manus är så läskiga. Och Mari Jungstedt blir så rädd för sina egna Gotlandsmord att hon ställer ut sin mans stövlar framför huset ifall det skulle komma en mördare gående ur skogen. Trots att de flesta gotländska morden är uppfunna av de deckarförfattare som befolkar ön.
Man får bli rädd, glad, ledsen, upphetsad över sin egen text. Om inte jag blir det när jag skriver sexscener, hur ska då nån annan kunna tro på texten?
Äntligen rörde klassen på sig. Spridda fniss.

Skriv för livet!

Det här ska jag göra idag!

Kom dit!

Jag hade aldrig blivit författare om jag inte hade totalidoliserat andra som redan hade lyckats. Barbara Voors, kände mig nästan som hennes stjärnssyster. Och Cecilia von Krusenstjerna, som gått samma kurs som jag på Skrivarakadademin. Det viskades om henne i korridorerna, hon skulle ju få ge ut en bok. Och Åsa Larsson, och Jens Lapidus, på samma skola, de ...

Mer om det imorgon, men gör som jag, skaffa idoler! Suveränt sätt att pushas i sitt eget skrivande.