torsdag 21 januari 2016

Lösningen på allt, jag har den!

Ok, så här. 2016 ska bli det mörkaste året i världshistorien sägs det och varje dag, flera gånger om dan flashar BBC World Service. Bomber, granater, och så mänskligheten som fördummat sig så att vi på allvar kan få en idiot till president (för ja, USAs president är världens president även om de lånar de mesta av sina pengar från Kina) stödd av en om möjligt ännu dummare kvinna som tror att man kan se till Ryssland soliga dagar. Och i stället för att skriva en ny ordningslista med jämställdhet mellan människor och Stora A i Gott Uppförande som mål, bråkar våra mest älskade och klokt tänkande människor om vem som äger ordet RASISM. Men hallå och ping Ann Heberlein och Hanna Fahl och Baker Karim (inte politiskt korrekt och uppriktigt idiotisk i sitt uttalande om psykisk ohälsa) och ni andra som är politiskt korrektlivrädda, det handlar inte om det är män som stoppar sina fingrar i analen på högst ovilliga kvinnor eller om det är mörkt färgade män som gör det eller att svenska män gör det lika ofta men i hemmets trygga vrå sanktionerat av KYRKANs oheliga äktenskap och grannars rädsla att integreras - det handlar om att man inte får! Kan vi vara överens om det? Och istället för att undra hur i helvete vi ska komma runt diskrimineringslagtexterna eller om vi spelar SD rätt i händerna (by the way, de finns så vi tar striden nu) så skriver vi listan först, och sen fixar vi till det som behövs. 

1) I Sverige och världen vill vi att alla människor ska vara snälla mot varandra. 
2) I Sverige och världen får man ha korta kjolar utan att göra sig skyldig till att provocera fram våldtäkt.
3) I Sverige och världen får tjejer ligga runt lika mycket som killar så länge det gör dem lyckliga och inte ger någon av dem ont i själen.
4) I Sverige och världen slutar vi bråka om ord och gör som i filmen Suffragettes och agerar från och med nu enligt: Handling, inte en jävla massa ord!
5) I Sverige och världen försöker vi göra lite mer som i Kenya och England, skratta oss ur bedrövelsen. Ok? 

Det är iaf min mission i år. Jaja, jag vet att det är lätt för mig att säga. Jag har urkul jobb, är jättejättejättejättejättekär, har världens i särklass coolaste ungar, hus och mat (vi har börjat bli vegetarianer och veganer förresten, för att det är äckligt hur många djur behandlas men det visste flera av er redan, jag vet) Men vi lever också väldigt mycket med krigen och skräcken mitt i familjen, som en tyst skugga vi ständigt förhåller oss till. Därför tänker jag skratta och posta gladnyheter i år. 
Och så en av de där sköna ungarna Melker Melo Eriksson, allas våra, som igår började som flyktingvolontär för ensamkommande flyktingbarn. Ok, vissa av kidsen är 22 och inte alla är där de säger att de kommer ifrån och i Kenya finns massor av somalier som varit i Sverige och lärt sig svenska utklädda till sudaneser eller nåt, och en del får plats på Teknis där de bygger bomber men de allra flesta spelar fotboll med de mindre barnen i området och har lärt flera av dem att skratta. 
Så 2016, catch me if you can!
PS. Eh, tror att det här var min nyårskrönika. Glömde, fler borde lyssna på Ligga med P3. På riktigt.

Pris: Årets flyktingvolontär Melker Melo Eriksson! För att han vågar ta ställning.

fredag 15 januari 2016

A true English treat.



Jag har förlorat ett Frikort. Det låter förringande, förnedrande, försmädligt - I know. Men jag älskade honom, Truly Madly Deeply. När filmen kom med Alan Rickman som spöket som vägrade gå över till Andra Sidan betydde den världen för mig (Svengelska, I know, men I had my formation years there, vet ni ju). En guilty pleasure, en skamkudde att gömma min mörkaste hemlighet i när mamma hade dött. Den om att inte kunna släppa taget. Den om att ha kvar henne här hos mig. Den om att låta henne leva kvar i min värld.

- Han var ju ingen riktig trollkarl, sa Hillis nyss när jag tvingade att se på den här videon.
- Jo. Han var magisk.

Och i Love Actually. Så jävla galet sexig. Anytime Mr Rickman, anytime. In my dreams.

tisdag 5 januari 2016

Elefanter och andra samtal


Bildtext: Här skulle det vara en bild på en elefantunge, men vi kom inte fram. Och från vad jag hört grät den räddade ungen efter sin döda mamma och då hade jag också dött av sorg. 
Sen skulle det vara en bild på en sköldpadda men han ville inte. 


Samtal mellan mig och Vinnie i receptionen:

- Snälla, kan ni beställa en taxi åt mig för jag ska åka och köpa en elefant. 
- Adoptera en elefant, Lina. Du ska adoptera en elefant under ett år. 
- Det är en elefantbebis, har jag tur är den så liten att den får plats i handväskan. 
- The elephant gets to stay at the shelter for a year, you get a picture.

Samtal mellan mig och Mohammed, Gamemaker:

- Vill du ta långa rundan i Safariparken idag, eller bara se alla djuren at the Orphanage? 
- Hur lång tid tar det? Jag måste skriva på min bok innan solen försvinner. I Sverige är det enda viktiga att man kommer hem brun. 
- Det är inte säkert att du får se alla djuren i stora parken. De kan ligga och sova. På Orphanaget har du dem rakt framför ögonen, i stora inhägnader. Där bor de övergivna och skadade djuren. 
- Då tar jag The Western Quick Fix, sa jag. 
- Africa in Thirty minutes alltså, log Mohammed. 
- Africa in Thirty Minutes. Mosquitos har ni ju redan på hotellet. 

Samtal mellan mig och Francis the Driver, när han väl hittade mig utanför Westgate mall (ja, där de sköt för två år sedan):

- Har du väntat länge på mig?
- Vad är länge för dig?
- Vad är länge här?
- Ingenting är länge här. There’s always tomorrow. 

Och lite senare:

- Are you done with your shopping now then? Until tomorrow at least. 
- Jag vill aldrig mer gå i affärer, jag vill se lejon. Jag tror att man kan krama dem. 
- Det är bäst att se så många vilda djur man kan medan man lever, svarar Francis efter en stund. När man är död hinner man inte mer. 
Sen skrattar han jättelänge. Jag med. 
- Så vad tycker du att jag ska göra här i Nairobi? frågar jag när vi lugnat oss. 
- Det vet väl inte jag. Det avgör du. Thank you very much M’am. 

Vi åker förbi all sköns business längs vägarna. Blomsterförsäljare, snickare, cykelmekaniker, palm och buskbutiker. 

- Vad gör folk när de ska stänga för dagen? Lastar de upp sakerna på en lastbil och kör hem?
- Oh My Good Miss Lina, you cant do that. You cannot take it with you. You just leave it and go home, until the next day.
- And no one steals it? In Sweden someone would destroy it. 
Francis vänder sig om.
- Really? We have police here. Some of them work at night. You cannot take things with you when you go. 


Inte ens elefantungar.