Amazonerna Ann & Angelica, älskade Jenny.
- Mamma, varför skrev du inte om dem? morrade min älskade lilla Hildur. De är ju dina kompisar!
Ingen kan som min unge frigöra änglarnas vrede och rätt ska vara rätt.
Min handbollsfamilj.
Freddy reseledare, HC Franco, Andy Pandy.
Dogge och Romeo och fotbollsbrudarna Evelina & Co.
KingMelo och i premiär i år med Starboy.
Hela hejarklacken, mammorna.
Emma & Matilda & Andy som vi fick sova hos.
Alla alla alla älsklingstjejerna i Sveriges bästa 01-lag.
Gurra.
Minns inte längre namnet på alla de svenska småstäder ni Ni har släpat runt på mig till i ett år.
Vet ni att jag hatar småstäder, och att allt mindre än New York ingår i det?
Vet inte var resan börjar eller slutar.
Mörker och ljus i Falun.
Mitt hjärta var i bitar och tjejerna lite i knaskras och ni världsbäst när jag fick krypa upp inne hos er.
Vi löste allt, vi gjorde faktiskt det.
Och tacktacktack till Åsa där hemma som köpte blårbärssoppa och chips till magsjuk och ensam Tonåring.
Sundsvall. Det började ljusna men ändå var det skitkallt.
Skolsalsslaggdebut.
Ett väldigt ynka steg för mänskligheten, ett gigantiskt för en luspank nyskild kvinna från Djucket.
Tack för att jag fick duscha på ert hotellrum A&A.
Och planka på buffén.
Angelica driver, Ann håller oss i styr, jag pendlar som en vindflöjel emellan. Perfect combo.
Men Jenny Jenny, Jenny Jenny, var var du?
Sen då, vart tog vi vägen sen?
Måste bläddra i min bildbank.
Så många minnen med er.
Danmark. Bara jag. Behövde göra den resan själv. Spågumman hade sagt det.
Fann mig själv på stranden på Skagen.
Men fan vad jag saknade er.
När ni inte skulle med för att Melo inte skulle med och alla har egna liv att hinna med och handboll inte är allt var det skittrist.
Sen blev det bra.
Irstablixten.
Jag var inte med.
Ni var där.
Det gjorde ont.
Men så blev det finaldag och vi var tillsammans och ni omfamnar alltid mig och ja, tjejerna vann.
Kärlek till alla.
Annas Cup, vet ni att jag åkte vilse i Tyresö för att jag hade panik?
Men till finalen stod ni där och hade saknat mig och då blev allt bra igen och så vann tjejerna.
Gjorde de nånsin inte det?
Det minns inte jag iaf. Kämpa, upp på tå, upp med händerna.
Och Jenny var med. Äntligen älskade Jenny.
Världen har väntat på ditt svar.
Aranäs. AranäsAnn.
Du styrde och ledde och lättade upp och lockade fram glädje och fick mig att göra armhävningar (ungar, jag kan faktiskt) och sov med mig på golvet och lärde mig snabbduscha och smittade mig med din kloka sköna livsinställning och alldeles mest underbara humor.
Och fick en egen städvagn uppkallad efter dig av Freddy och småbrudarna.
OCH - ville shoppa.
OCH - här kommer sanningen : Vi skyltade om med mina böcker på alla topplistor.
Jag ligger inte på första andra tredje fjärde femte sjätte sjunde åttonde plats.
Jävlar vad du skrattade när du såg alla som hade gillat.
Förlåt förlåt förlåt förlåt ni som gjorde det. Det var önsketänkande och ett skämt.
Sa jag att tjejerna blev bäst i Sverige?
Och att hejarklacken fick förstärkning av alla fd motståndarspöken?
Vilka var det HillisPillis? Silwing, H43, Eslöv?
Killag minsann, även om de var små.
Sorry Torslanda. Våra tjejer vinner allas hjärtan och det var er tur att förlora.
Och ja, jag är en handbollsmorsa nu.
- När blev du VI med ett lag? frågade JerkaPerkaBrorsan spydigt.
När Jonte kläckte den suveräna idén att Hillis skulle börja spela och ni stod där.
Amazonerna Ann & Angelica och Jenny Jenny.
Inte utan er.
När andra avslutar sin handbollssäsong börjar vi i hejarklacken att värma upp ackompanjerade av mina dramer och era vrål.
Har lärt mig massor om handboll, klappar när ni gör;)
Till Eken Cup på Gubbängsfälten delar Angelica ut sina hemska tutor, Jenny peppar tjuriga vinnarskallar till spelstart i årets upplaga av gyttjebrottning och Ann skiter högaktningsfullt i banken och missar inte en final.
För våra tjejer har för vana att säsongsstarta med vinst.
Jag gjorde bort mig rejält och är skyldig min familj tidernas största ursäkt.
Min egen är att lyckan berusade mig och glädjen av att få fira sommar med alla er.
Vidare mot Åhus. Åhus, saknar ord faktiskt. Så underbart fint och bra och snart är vi tillbaka.
Dansa pausa dansa pausa vinna.
Ann, du vet dealen? Du tvingar mig att springa och jag dig att simma och Patrik bär hem B-I-B till nattvarden.
Fast Angelica, ärligt, aerobics på morgonkvisten utan te i kroppen?
Bara du och ditt soliga leende och det faktum att jag vill se ut som du fick mig att göra det.
Men Jenny, utan dig i år? Det går inte utan dig.
Särö, snart ska vi dit och teambuilda hela klubben.
Kommer att gå som en dans.
Sen kör vi igen.
Skurucupen. Må Gurra slippa möta Gurra. Alla vinner men ingen är glad.
Eskiltuna. Jag ska inte bråka med barnen, gråta på rummet, trilla isär i år.
Tack för att ni plockade upp och band ihop mig.
För att ni älskar att äta två frukostar och för att Angelica hittar sköna hotell bokade i falskt namn.
Tack KingMeloo för att du är guld och balsam på min panna.
Eslöv. Hur var det nu, ska vi dit eller inte?
Jävlar vad det var ensamt utan er där i fjol. Bara män i hejarklacken blir väldigt brötigt.
Den här gången vet jag var vi ska bo!
Skadevi, Åh, säg att vi ska bo på skräckfilmscampingen i år igen?
Duscha myntdusch och dansa på hotellet?
Och vinna.
Hallby, Jönköping. Gemensamt vandrarhem var en hit och vi skiter i Falun va?
Det går en annan röd tråd längs vår resrutt.
Mina dramer.
Ska Lina gråta, ha fuckoffattityd, ångest eller terapigå sig runt stan?
Hur många sms kan jag få in på våra dygn tillsammans, hur många konflikter kan jag intrigera och styra upp med fjärrkontroll och era goda råd och sköna livssyn injicerat rakt i förståndet?
Ni har burit mig, kört mig, peppat mig, men vet ni mest av allt?
Ni har fått mig att skratta!
Tack Ann, tack Angelica, tack Jenny.
Det har varit ett vackert och helvetiskt år men nu fan kör vi!
.JPG)