Små citroner gula

Jag älskar sagor.
Speciellt de som inte går att tro på.
Framförallt de som inte går att tro på.
Och jag gillade Små citroner gula.
Den vågade vara ful och väldigt rar och lite töntig i dialogen.
Måste stoppa här.
Inte manusskapat töntig, utan verklighetsbaserat töntig, för att människor inte alltid fattar så himla bra eller säger världens smartaste saker.
Ibland blir man älskad ändå.
Nästan jätteofta faktiskt.
Av mammor och pappor och ilskna halvalkade kompisar och killar i fula tröjor. 

Jag hatar Agnes filmkläder. Och det är jättekonstigt att ingen kommer till en så fin krog mitt i stan. Och på slutet har de skitfula t-shirts i en hemsk citrongul färg och inredningen på den nya krogen verkligen suger och när Dan Ekborg ...

Men dröm är dröm och saga saga och den här var rar.