R som i Tonåring

R som i Tonåring ska åka till Italien med Lovely Miss L.

Nyss gjorde han djävelusiskt ont att föda och nu har han håriga ben och är som Rosa Panterns betjänt, attackerar mig när jag minst anar. Jämt ska vi brottas och så ska jag se på hans muskler. Däremellan har han ett eget liv med sin andra familj.

Plötsligt, när han försöker krypa upp i mitt knä, förstår jag att det var när han kom till mig som en gåva, det var då jag blev vuxen.

Jag kommer ihåg när jag drog ut i världen, första gången, ensam. Jag vände mig aldrig om.
Det är så det måste få vara. Om man inte låter sina ungar gå kommer de aldrig mer tillbaka.

How I killed alla mina darlings

Jag är rädd för vissa grejer.

Eld. Inbrott. Datorhaveri. Att min hjärna ska explodera och mitt hjärta brista.

Igår checkade jag av flera stycken tick i boxen. Så här:

Skriver manus i stökiga wordfiler utan synbar formatering. Jättebra vore att ta sig tid att styra upp det där från början. Visst, men orden har bråttom ut, insnärjda i känslor som jag bara måste nerteckna.

Så skriver jag och skriver till och om och med jämna mellanrum hänger sig hela skiten. Datorn alltså. Då fotar jag av skärmen och öppnar en trasig kopia och sparar under nytt namn. Oftast ett jättefinurligt namn som är skitlätt att glömma.

Precis som alla mina lösenord som jag aldrig kan lista ut, smycken jag har gömt för att inga tjuvar ska hitta, ljus jag aldrig kan tända för att jag stoppat undan dem för Kongomannen. Han tänder ljus om natten och sover sen. Jag dör bara av tanken. Och morfar dog av elden.

Men iaf. Så skickade jag utkast på Tro, hopp eller kärlek till förlaget, ljuvliga Julia tyckte och tyckte till, jag skrev ut och skrev om och vafalls - i fel version!

Men vilken är rätt? Var finns alla mina pärlor som jag gömt i texten och inte vet att leta efter eller var de alla darlings som ändå skulle dödas? Och hur ska jag nånsin få veta det?

Suck.

Sex saker som jag inte tänker berätta att jag har gjort

1.
2.
3.
4.
5.
6.

Sorgligt fint

Pappa


Pappa ringde idag, ville inget mer än att sjunga för mig. Hittade nyss ett brev till min mamma från min pappa.

Jag var 23 och hoppade av filmskolan i London för att ta hand om mamma, tränade 3 timmar om dan för att fördriva onda andar, mamma var döende i en cancer som urholkade hennes skallben, hennes älskade lämnade henne en morgon för att längtan ändå inte nådde hela vägen fram och hon var skräckslagen för att vara pank. Men pappa hade långt mer pengar än han behövde och ett blödande hjärta för sina första barns fru och skrev just det där brevet som jag hittade när jag rensade garaget efter flytten. Eller brev och brev, det var ett fax, ett sånt som bleknar med tid och ni förmodligen inte ens fattar varför de fanns. Ok, vi hade inte mejl, inte mess, inte skype, inget av det andra men färgTV.

Så pappa skrev att han älskade mamma för att vi alla var familj på något märkligt vis och oroa dig inte för stålarna för jag tar hand om dig och resten.

Och det gjorde han ända tills hon dog. Så jävla inihelvete skitfint.

Hur vet man när man är vuxen?

Obs! Bilden är inte arrangerad.

Blev intervjuad för Värmdö Magasin, ska vara på deras omslag i sommar. Tårna i sanden och moln på himlen medan fotografen plåtade mig och chefredaktören ställde frågor:
- Hur vet man när man är vuxen?

Blabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablablablabablablabla, svarade jag.
- Kan jag skriva att du inte har någon aning? frågade Carin med solsken i håret.
- Jo, sa jag.

Obs! Bilden är arrangerad.

Bara en bild med min tiger och mina matvanor

Ibland orkar jag inte allt, har för jävla skitmycket att hinna med. Då äter jag ostbågar med min tiger. Och minst en dag i veckan, helst fredag, äter jag bara chips och dricker vin till middag.

En ynka låtlista

Vad gör författare på dagarna?

Jag håller på med Tro, hopp eller kärlek, har lämning 7 juni och jag är bara på sid 83 i min genomläsning av 187. Jag ska skriva om skriva till hitta på dra bort bli klar. Hur nu det ska gå?

Sen, i sommar blir det nog TT, 1 och 2. Och i oktober har jag lämning på Blodboken som kommer i maj nästa år, sa en av mina förläggare idag. Men vad ska den heta? Det finns redan två böcker som heter som min. Fast jag tror inte nån av dem bygger på systrars bråk och maktspel och otrohet som i Kung Lear.

Men vet ni, allt jag har gjort idag är en blodrött hjärta av torkade pionblad som fallit som tårar på mitt bord och en ynka låtlista som inte är så glad.

Det är inte mellan hägg och syren längre.