Spontansex och OMG

Vad har jag gjort?

FB-sida med actionbilder från Tonåringens basketmatcher.

Shoppat med min kompis Ellie, köpt bokmässekläder inklusive inbrottsäker underklänning som för tankarna till 1700-talets dödsbringande korsetter. Jävlar vad de inte kan ha haft mycket spontansex.

Åkt båt till Bullandö fast det var för kallt och 20 minuter på båtspråk alltid betyder 2 timmar för man måste länspumpa och fixa tampar och mecka till förbannelse. Men sen var det fint.

Fått mitt schema för bokmässan OMG vad jag ska göra mycket.
- Montersamtal, mini-seminarium med min kompis Peter, intervju, träffa skolklass, mingla och gå på förlagsmiddagar, dricka champagne med mina kompisar, ta foton av alla mina nya kläder.

Oroat mig för ungdomar som skriver till mig som mår så dåligt som ingen borde få. Försökt tänka ut kloka svar.

Varit gränslös. Väldigt gränslös.
Haft lite svårt att hitta tillbaka till verkligheten.

Spelat handboll med alla LillaHs fnittriga småtjejskompisar.

Brottats med Tonåringen.

Lyssnat till min MellanMs hjärta.

Varit på konstutställning, releasefester, vintagevisning, fotograferat stan från en Hötorgsskrapa.

Försökt komma på vad för slags sex Timmy i min nästa bok egentligen gillar och vad som är ok.

Jobbat på mitt manus!

Bild av stans dyraste leende

-Har du bloggat nåt om mig på länge morsan? frågar Tonåringen med det där leendet.

Han har vuxit ännu mer, varit ytterligare en sväng till Italien utan att mitt hjärta brast och blivit Most Improved Player på basketlägret WBSC och flexar mer än gärna sina muskler för mig, utan att jag ber. Så puttar han lite på mig i sidled, och kindpussar och bråttas istället för att sitta i knät, nu går det fan inte längre. Och så har han massor av lockar som inte låter sig tämjas. Men jag tar honom fortfarande på polisgrepp och då ligger han på golvet och fnittrar förtjust och ber om nåd. Och jag får gärna spela defence på honom i basket, trots min uselhet, för ingen vågar gå på honom som jag.

Just nu sitter han bredvid mig här i Wisconsin och tycker att allt är mitt fel.

Men nä, jag har inte bloggat om honom på länge.

Tanklöst

Sprang just in i en vägg. Inte sen jag var tonåring har jag erfarit den känslan.

Jag är uttråkad.

Barnsligt, bortskämt, onödigt, fånigt. Men så här:

Jag har semester.
Jag får inte jobba.
Jag har nästan inte tänkt alls på nära två veckor.
Jag somnar överallt som skydd mot att slippa låta bli att tänka.
Jag står inte ut. Hela juli är det tänkt att hålla på så här.
Målet är att uthärda mig själv så länge att jag omedvetet når nya insikter.

Men va fan!

Så vet ni vad jag gjorde, jag lurade mig själv. Jag började bearbeta Blodboken.
Vi var på en outlet i Johnsons Creek var nu det ligger, men barnen tyckte att jag var för flummig och skickade ut mig ur affärerna. I flera timmar höll de på som vildingar medan jag hittade en bänk i solen, intill motorvägen och de enorma vidderna och smög upp datorn.

En timme eller två med Cornelia och de elaka syrrorna och den allsmäktiga pappan och hela hovet medan min familj tydligen tänkte på den där filmen med Keifer Sutherland och trodde att jag var kidnappad.

Jaja. Nu tror de att jag har Aspergers Syndrom här hemma. Men arbetet svalkade min leda något.
För något saknas mig.

R som i Tonåring

R som i Tonåring ska åka till Italien med Lovely Miss L.

Nyss gjorde han djävelusiskt ont att föda och nu har han håriga ben och är som Rosa Panterns betjänt, attackerar mig när jag minst anar. Jämt ska vi brottas och så ska jag se på hans muskler. Däremellan har han ett eget liv med sin andra familj.

Plötsligt, när han försöker krypa upp i mitt knä, förstår jag att det var när han kom till mig som en gåva, det var då jag blev vuxen.

Jag kommer ihåg när jag drog ut i världen, första gången, ensam. Jag vände mig aldrig om.
Det är så det måste få vara. Om man inte låter sina ungar gå kommer de aldrig mer tillbaka.

Sugmärken och Lovely's pappas kallingar

Äh, skriver lite här också.

Fast i flyttivern hastade Telia rejält, flyttade bredbandet och telefonen vägrar ladda upp bilder.

Tonåringen är som ni vet ihop med Lovely Miss L. Allting utgår ifrån hans värld.
- Har du ett sugmärke på halsen mamma? frågade han mig igår.
- Nä, jag har slutat med sånt.

Men ändå. Han bor ofta hos L. Och glömmer att ta med sig kalsonger dit. Så i söndags kom han hem i Lovely’s pappas kalsonger. Slängde av sig alla kläder i badkaret innan han duschade.

Sen dess har kläderna legat där. Tonåringens tjejs pappas kalsonger.

Gissa om jag har tjatat. Vill liksom inte se på dem.

- Jag lägger fan ut dem på bloggen om du inte skärper dig! sa jag i morse.

​Tonåringen bara log, kysste mina kinder och drog.

Sagt och gjort.

- Fast nu fattar ni det där med bilderna va? Tänk ett par ceriserosa Björn Borg. Gulligt av honom att låna ut dem, det tycker jag. Min fågelunge har blivit så stor att han har en egen kalsongrelation med en främmande man.

Vinn en bok vetja!

När jag var liten red jag, eller, det gör jag fortfarande. Det gjorde Malin med.
Och när Lilla H fick akutplockabort blindtarmen satt jag på uppvaket och läste Malins första bok Dubbla slag.

Och när Tonåringen fick fel på hjärtat och jag satt vaken med ångest tröstade jag mig med Malins pappa på teve. Min favoritgubbe av alla tjurgubbar, Leif GW Persson.

Malin säger att vi måste bryta den här kopplingen mellan barnsjukhus och nån i hennes familj. Det känns inte alls bra.

Vad som känns bra är att Malins senaste bok kommer i pocket 20 april! Den första som mejlar mig på kontakt@linaforss.com får ett signerat ex av Malin.

Malin heter Malin Persson Giolito och boken Bara ett barn.

Jag ska be henne rita blommor i den också.

Warzone

Är klädd i vintage, mormors dräktjacka med svarta knappar fina som godis. Ska på Livrustkammaren, modeutställning över ett svunnet 1900-tal. Försöker fatta att jag inte bara är född förra århundrandet, även förra årtusendet.

Bloggen flyttar, så fort jag fått ihop en presentation, och en lista på vad jag gillar och inte.

Inte: Ingenting idag
Gillar: Att det är bättre nu och Oskar Linnros 25

Har fått läxa från Ungdomar.se, för en bra bloggy. Så nu tränar jag på att skriva kort.

Idag har jag talat med Maria, med Åsa, varit relationsexpert, mejlat med Niklas, lekt på uuämm, cyklat, postat ett paket, kommit på att den här bloggen kan vara som en skyttegrav, inte laddat upp bilderna från Henrik Fexeus release (LINA på bild), packat EN låda, hittat mitt betyg från 9:an och kommit på att jag ljugit för Tonåringen.

Förlåt, jag hade inte bara 4 i matte, jag hade det i gympa också.

Dimridå

Tonåringen säger ganska imponerat att jag har gjort allt det där man inte får. Jag erkänner allt som har med att vara ung att göra. Jag är förstående. Jag har guldglitterögonskugga som funkar i nästan alla lägen. Jag skriver tonårsböcker. Men ändå ...

Tonåringen har klippkort på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Det är synd om honom, men massor av barn mår tusen gånger värre. Sist hann han till och med få med sig datorn innan vi rullade in på akuten, och satte sig för att skypa med Lovely Miss L.

Tonåringen till Lina "Gå och hämta te eller nåt. Stanna borta länge. Alltså du får stanna om du vill och så men det kommer att bli jobbigt. Lämna godiset."

Lina till Tonåringen "Det är lugnt, hämta mig när du är klar. Jag fattar faktiskt."

Han "Gör du ju inte. Du fattar ingenting."

Men jag gör det.

Vad tycker du är viktigt? Man kan inte skriva om och för tonåringar utan att veta vad ni tänker på.