Skorpioner och andra kryp

Min styvmor var inte guds lilla gåva som namnet Theodora betyder men hon gjorde en cool grej. När min pappa var ett svin och vägrade kommitta sig till henne stack hon. Drog till ett annat land, lät honom svettas, följa efter.

Hon visste vad hon ville ha (och idag är hennes födelsedag.)

Sen kom en het sommar för nästan 10 år sen, då blev hon gul och dog på fem sköra veckor.

Sånt tänker jag på ibland när jag är svag och stark och aldrig tar mig hela vägen fram till det jag mest önskar.

Dagens skrivtips: Gå och lägg dig när du är trött. Man kan inte klämma vatten ur en sten.

Barnsligt rolig kuriosa: Jag har känt en del vackra vilda skorpioner. Har nog tänkt att de är på särskilt vis och ler igenkännande med lite vemodig längtan när jag läser det här:

Skorpionen är något av zodiakens filur. Den står för passion, för sådant som rör födelse, död och livets gränstrakter. Men man måste minnas att här finns en återhållsamhet, så att Skorpionen gärna ser känslor flöda och glöda, men själv vill förbli oberörd. Skorpionen är katalysatorn, som hetsar fram reaktioner men själv förblir utanför. Det brinner en eld inom honom, i det fördolda. Intresset för mystik och allt dunkelt passar honom just för dessa områdens skugglika dolskhet. Skorpionen är den hemlige.

Gillar sidan om hur olika stjärntecken passar ihop med varandra.

Min kille låg jämt med andra och vår kompis dog i aids trots att man sa att det inte fanns.

Bilder på Skugge och mig. Och de andra också.

Magnus Zaar, författare till Den nakne ambassadören som jag läser NU!

Hängivna vänner och fans till Magnus och skumt sköna Brådis som falsettsjöng unplugged iklädd riddarmantel och trasig linne.


Inte så att jag kunde föra statistik, men uppenbart var det. Eller, är det.
Jag var ung och dum, han var snygg och ännu dummare, och så var han dansare till La Toyah Jackson.
Dessutom ägde hans pappa ett hus vid Victoriasjön i Uganda, där en scen ur filmen Mississipi Masala med Denzel Washington spelades in.

Precis så som jag ville bo. Afrikaromantiker.

Hur gör man slut med en sån kille?

Fast det blev lite ofrånkomligt när han flyttade tillbaka till Uganda och jag till Sverige och han inte hade nån telefon. 1993, no fb.

Så jag åkte dit, låg så mycket som vi bara kunde för att samla kroppsminnen, förälskade mig i den röda jorden och åkte hem igen.

18 år senare är jag gift med Kongomannen.
Som just när jag står och lyssnar till coola Magnus Zaar ringer från Uganda.
Medan Magnus på sin releasefest för sin superspännande bok Den nakne ambassadörenberättar om sitt liv i Uganda.
Och om boken som utspelar sig i det påhittade landet Östkongo.
Östkongo som måste ligga i närheten av det östra Kongo där min man är guldgrävare.

Världen är väldigt liten. Väldigt väldigt liten.

Och just idag googlade jag lite på min gamla kille men jag tror att han är död. Han levde hårt och när jag var i Uganda dog en kompis till oss från London i aids, fast då kallade de det malaria för aids ansågs fortfarande skamligt och som nåt som inte fanns.
Jag fick inte hänga med på begravningen för att jag var för - vit.

Sen dess har Ugandas aidsbekämpning funkat nästan bäst i Afrika.

AIA skriver Kongomannen på Skypen. Africa is Africa.

Snart dags att åka tillbaka. Inatt drömde jag igen att jag kramade ett lejon.

Skrivtips: Glöm inget, tänk att alla upplevelser och betraktelser är lika mycket värda. Livet rör sig i små små cirklar och en dag förstår du sambanden och vill skriva om dem. Gör det!

Lagom mycket sex, hur mycket är det?

Skriver på THK, parallellt med TT.
Sexscener, ofelbart hamnar jag med dem. Okej så här är det, sex är jättekul att skriva första gången. Till och med spännande att läsa om.

Men att väga vartenda ord på guldvåg är rätt avtändande.

En gång bad jag en kompis läsa ett manusavsnitt ur Agnes hjärta Edward.
Agnes och Edward har sex på ett hotellrum med insyn i lägenheten där han bor med sin fru.
Agnes och Edward passar ihop som hand i handske. När han kommer in i henne är det som ...

Men funkade det? frågade jag min kompis när hon var klar.
Ja, men inte så att jag blev kåt när jag läste, svarade hon.
Alltså, det funkade inte.

För isf ska det bränna som eld, iaf tända en låga. Som i somras, när jag bad några tjejer kommentera ett par kapitel ur TT och en svarade att hon blev tvungen att ringa en KK efter att ha läst.

Yes!

Men nu står vi där igen, petar i redigeringen, Niklas och jag som jag skriver med vill ha mer, förlaget mindre. Vad vill läsarna?

Dagens skrivtips: Det måste kännas. Det är inte fånigt att gråta och skratta till sin egen text, bli upphetsad. Om inte du älskar dina ord, hur ska du då kunna förmedla känslan till andra? Avvägningen kommer i vad som är för lite, för mycket. Och sex i presens blir ofta pornografiskt hellre än erotiskt. Men om man vill att det ska vara porrigt då?

Om att förlora slaget men vinna kriget...

Vilket är ditt favoritlunchställe? frågade Karin Redaktör.
Helt klart Saturnus, där skulle jag sitta och skriva om det inte jämt var så förbannat kallt.
Stirra på kanelbullarna stora som ufon och låtsas att jag är i Paris.
- Snälla, kan ni stänga, bad jag snällt.
Kyparen tittade på ytterdörren, på mig, dörren igen.
Dörren vann.

Tillbaka till Lotta och Karin. Vi skulle snacka text, böcker, framtid. Har så jäkla många böcker i mitt huvud att enda sättet att inte bita sönder tänderna på nätterna är att få deadlines.

Okej, jag erkänner, det hela var nog något av ett snabbinkallat panikmöte med tunga artilleriet för att förhindra ett författarsammanbrott. Men iaf.

För jag fick jag inte bara god lunch, cola light och te och kanelbulle utan även ett gäng leveransdatum och frid i sinnet.

Hem och skriv Lina. Tack Lotta och Karin <3 Kurisosa: Min underbara kiropraktor Niklas, han som vet att han inte kan stoppa mig från att äta förlagslunch på dragiga ställen men som alltid för behandla mig därefter, vet också direkt vilka tänder jag har ont i. Snart är han inte bara jourpsykoterapeut utan även tandhelare. Skrivtips: Lyssna. Samtala. Ha ett öppet sinne och inse att alla som jobbar med böcker har olika expertis och massor att lära ut. Att producera en bok är inte enbart författarens verk.

Äsch

Meningen med livet enligt ett fönster i Skövde

Bara jag

Gatubild från Skövde

Den verkliga anledningen till att jag var i Skövde

Lördag em i Skövde, fönsterputs i trosor


You dont have to worry if you're alone tonight sjunger Laleh i mitt huvud. Och i teven igår sa hon att man inte ska filosofera för mycket om man har eh, lätt att filosofera för mycket.

True. Men hur ska man annars komma på nåt att skriva?

Så jag har gått runt i Skövde och funderat. Först på meningen med att alls vara där utöver det uppenbara, sen på att alla dessa funderingar gör mig snedvridet självupptagen, så på det genomvackra med att allt kommer att ordna sig hur det än blir.

Ungefär där lyfte dimman och ah!
- jag har fått totalt nog av ord.

Satt och sökte igenom några av de miljoner ord jag strött över jorden och GALLSKREK!

Fy fan, nu ska jag hålla käften ett tag.

Ok, måste fortfarande skriva för jag har flera redigeringar på gång men inte ett ord till, inte en enda upprepning om vad jag tycker och tänker eller - har kommit fram till.

Hur jag ska få ihop den här författarbloggen närmasta tiden vet jag inte. Bara att jag inte brukar vara tyst så himla länge;-)

Dagens skrivtips: Det låter som en klyscha men är inte BS: Författande är 1/3 läsande, 1/3 tänkande, 1/3 skrivande. Tar man inte in nytt ältar man bara gammalt.

Killing all my darlings och hur jag har kommit att älska Skövde

Redaktörsmejl: vill du ha kommentarer på Tro, hopp eller kärlek? innan helgen?
Lina: Ja.

Läser medan jag powergår på golfbanan, oops, golfarna har tydligen INTE gått i ide ännu.
Värjer mig mot bollar och vad fan, såååå trött på den här boken, vi ser INTE samma sak.
Vill bara ställa in alla möten, dyka ner i texten, kill ALL my darlings och få jobbet gjort.

Försöker köra till Skövde men är stissig som fan, kunde lika gärna flugit till LA för jag kommer ändå aldrig fram. Äter middag på Burger King i var, Laxå?
"Inte riktigt likt dig mamma" messar LillaH. Nä.
Tappar min mössa, hittar den i en bortburen barnstol.

Men min magiska Maria ringer, ledsagar mig fram på vägen. Läser högt för mig om miss Lucy L, fiktiv karaktär i Kjell Westös vackra böcker, brev om kärlek och lagade hjärtan och överlevnad och mod som Maria säger att jag kunde ha skrivit.
Faktiskt så, det har jag gjort.
Mitt i Murphys Law bär jag mitt huvud högt.

Hamnar på Laserdome, betalar och undrar om det här räknas för research för nån bok. Men vet ni, när jag gick på filmskola i London gjorde jag en film om paintball. Jag var ljudtekniker.
Det kommer inte att hända igen.

Checkar in på helt osagolika Hotell Skövde, portiern är en skräckingjagande man från helvetet som 1) måste vara full 2) helt klart såg på porrfilm när jag kom och störde.
Men han är vänligt, på ett livsfarligt vis.

Morgon, möter portiern som säger att jag ser väldigt fräsch ut. Tack, svarar jag
"Och då ska du veta att jag sett jävligt många vrak här på morgonen" säger han och ler.

Jag älskar nog Skövde, men troligtvis är det här den enda jag nånsin kommer att skriva om stan.
Sorry revisorn, som avdragsgill researchresa är det här värdelöst.

Dagens skrivtips: Vart du dig i världen vänder står din lycka i dina egna händer. Eller som St Augustine sa "The world is a book and she who stays at home reads only one page". Ut och se er om ifall ni vill skriva, annars har ni inget att beskriva:-)

Det satt en filmstjärna i soffan!

Thanksgiving, Washington DC, 20 år sen. Sickan Carlsson satt i soffan och log. Då var hon 76 år och jag har tänkt på henne många gånger, om hon lever. Det gör hon inte från och med nu.

Men då, när vi var hemma hos nån gammal klasskompis till mamma, eller nån av mostrarna, var hon där och firade Thanksgiving med sin USAboende familj.

Så klev mamma in i rummet och alla förstod. Mamma var dödsmärkt.
Ni vet det där magra canceransiktet, den kala skallen, det tappra leendet.

Men Sickan, som enligt radion var större än nån nu levande svensk filmstjärna, hon tog in mamma och log.

Sen såg hon mig, och sa att jag skulle sitta intill henne.

Tror jag iaf, men det där sista kan jag ha hittat på.