Saknas bara en blurb från nån som jag beundrar, sen så!

Omslagen duggar tätt nu.
Sitter inlåst på mitt arbetsrum och redigerar men omslagsbilden av KiK i pocket nådde ändå rakt in i mig.
LondonEmma har gjort det och hennes hjärta verkar sitta på samma ställe som mitt.
Högst upp på på Hilton Trafalgar där vi bodde i höstas.
(stället med så bra te och minibar med omedelbar ångestdämpande effekt)
Utsikt över Big Ben och London Eye och allt som jag älskar.

Men nu reser jag igen. Tillbaka till rummet med alla boksidorna, sid 118 av 230 är jag nog på.
Klar måndag, innan dess två möten om Ungdomsbokens dag.

OCH det viktigaste, poolfärgen skall bort på fredag!
Tack underbaraste SachaJuanPeter för att du är tillbaka från din semester.

Nu var du så där helt jävla fucking dum i huvudet sa min pappa ...

... idag där vi satt i soffan o skulle titta på bilder.
Vad jag hade gjort, sagt emot såklart, eller ifrån.
Värnat mina ungar.

Ibland sker små saker som gör att man får syn på sig själv.
Förklarar något om vem man är.
Igår när jag bokpratade i mysiga Röda rummet på Palatset frågade 16-åriga Agnes som intervjuade mig om jag också alltid var kär i kärleken som Timotej i min bok. O varför?

Den var jag tvungen att tänka lite på men kanske blev jag så där kär i hopp om att nån en dag skulle bekräfta att jag duger.

Ibland skriver ledsna ungdomar till mig att deras föräldrar är elaka.
Men vet ni, vad än era morsor o farsor kan få för sig att säga så duger ni alla suveränt bra.
Ni är bäst!

Och en annan sak som folk kan påstå inte stämmer men som gör det: Allt är möjligt!

Storskryt och mitt arbetsrum

Mitt arbetsrum. Undrar faktiskt precis samma sak som Clara, hur kan jag skriva nåt alls?
Kanske för att jag inspireras och lånar friskt från allt jag läser. Och har vild fantasi.
Och hela tiden försöker komma ihåg hur det var, då.


Clara har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Väntar på ett hemligt sms med inbjudan till underj...":

Lina, hur kan du skriva en sån bra bok? Är lite mer än halvvägs och jag är kär. Kär i kärleken i boken, kär i omslaget, kär i titeln. Kär i boken.
:)

Blev så glad att jag vill dansa på bordet. Ville dela med er.

Börjar bli fint hemma hos mig!

Oiiii, blommor utanför dörren, den nya trappan med veranda som jag knappt lärt mig hitta till.
Slet upp pappret, varligt utan tålamod.
Värmeilningar i magen, vem, vem?

Men jag hoppades, från förlaget, grattis till nya boken.
Ett förlag som skickar blommor tror på dig. Blommor är det finaste kvittot.
Blev väldigt glad. Hela skrivprocessen vilar i den där buketten.

Ibland tar det två månader att skriva en bok, ibland två år eller fyra.
Den här skrev jag med halsbränna mellan 8 oktober och 8 december 2009.
Skrev snabbt, för att historien åt mig, men för att hinna innan Lotta
som kanske kanske skulle bli min förläggare skulle iväg och föda barn.
Annars hade jag fått vänta nio månader.

Så omskrivning och redigering och hela fadderutten.
När man kräks på manuset är det klart, säger en gammal kollega men med
helt andra ord.

Kommer ihåg, 2005 när Vildängel kom ut.
Fick så mycket vackra blommor att jag var uppe en hel natt och fotograferade dem på mitt köksbord.
Gjorde ett collage till redaktionen på förlaget.
Älskar ju dem för att de ser det bästa i mig.

Blommor från BonnierCarlsenfamiljen

Kär

Min bok har kommit. Inte på riktigt, inte så att den har kommit hem i en låda till mig. Men bokhandeln här ute har nyinvigning idag och tjatade dit den.
Få dit mig var inte svårt.

Jag har tummat och klämt och talat mig varm i hela hjärtat och signerat.

Lyssnat på pappor som bråkat med sina tonårsdöttrar.
Stöttat pappor som inte vet hur de ska tala om sex.

Tvingat bokhandlaren att ta bilder som inte vill in i nya datorn.
Men ändå. Ni vet när man är kär och den man är kär i har fula skor.
Det gör liksom inget.

Jag älskar min allra första ungdomsbok för att den ger mig så mycket lycka som jag har saknat. Och ett samtal som jag vill ha.

Ni fattar va?

Avundsjuk på Alex mage och hennes träningslista

Godis är gott men ändå jäkligt äckligt, skrev just min kompis Mia på FB.
Idag har jag översatt Kär i kärleken till engelska, bara ätit godis och inte tränat.

Inte blev det bättre när småkussarna kom hit.

Alex har dansat magdans i köket. Hon är 17 år och jäkligt snygg. Hon ha gjort nya ​​Spotifylistor till mig.

Victor har brutit ner mig i armbrytning. Jag som varit obesegrad i 44 år. Han som är vänsterhänt och 13 år.

Felle har visat bilder från alla studentskivor, utklädd till Madicken och japan och jävlar vad jag också vill ha det så. Vara 18 och bara ha en dags paus för att sova mellan festerna. Åka ut till nån kompis land och bara krascha i 18 timmar.

Alltså, de är gullungar som jag älskar men jag vill inte att det ska vara hundra år sen då var nu.

Ok, kommer att slänga datorn i soptunnan imorgon om den inte börjar ladda upp bilder snart.

Storbloggerska, så häftigt!

Författaren Lina Forss bloggar nu på Ungdomar.se
KULTUR. Lina Forss är författare och har skrivit flera ungdomsböcker om kärlek. Från och med idag är hon också storbloggerska här på sidan!


Vem är kvinnan bakom pennan?
Vild, ständigt rufsig, med ormgift i blodet som gör att jag måste tänka hela tiden och inte kan sitta still, smärtsamt känslosam och ganska rolig. Äh, jag är skitrolig! Målstyrd. Galen livsaptit. Författare med 10 böcker i huvudet, 4 utgivna, skribent ibland. Pinsam curlingmorsa med grav klimatångest. Skittrött på vuxenböcker, Young Adult är det bästa som har hänt mig. Jobbar jämt.

Vad kommer du att blogga om?
Sex. Okejdå, inte bara. Om känslor som löper som värmeslingor ovanpå huden, om skrivandet, om hur jag var och hur det kanske är och jag lovar att inte fejka eller ljuga. Skrivandet kan bara bli bra om jag är helt sann. Ibland gör det min familj vansinnig för att jag är skoningslös. Jaja. Vill verkligen veta vad ni tänker. Så blir jag bjuden på en massa häftiga grejer, har många författarkompisar och reser en del, så om sånt. Tycker att allt jag får vara med om är barnsligt spännande.

Vilken kontakt har du med ungdomar i ditt vardagsliv?
Har en hånglande tonåring och hans basketlag rätt nära, bokläsare och bloggläsare och många här på UM. Tankar bara ungdomstänk och ungdomskultur just nu, mina vuxenkompisar har nästan slutat tala med mig. Vill på fullt allvar fatta hur ni har det.

Vad vet du idag om livet som du önskar att du visste när du var 16?
Vet vad jag alltid har misstänkt att man måste våga massor för det är värt det, även om del kan bli lite dumt ibland. Önskar att jag visste att det värsta går över, fastän alla stora känslor ändå finns kvar, om man låter dem.

Bli du helst väckt av någon som sjunger falskt eller genom att bli kittlad
under fötterna?
Falskt! Hellre dör jag än blir kittlad under fötterna.

Den man inte ser

Fotograf Richard Ryan

Två underbara bokbloggare, Mathilda & Johanna i Bokgläntan (säkert på Bokgläntan, men det lät så fint I själva gläntan) har läst min Kär i kärleken. De skriver massor av kloka saker så jag blir alldeles glad.

Men mest av allt sätter de fingret på mig!

Timotej i Kär i kärleken är ju rätt mycket jag, även om jag varken kysste Rotborsten eller Paul (eller gjorde jag det?). Men för Mathilda och Johanna är Timmy (Timotej) en romanfigur som de inte behöver ta hänsyn till. Det är coolt.

Så Johanna och Mathilda, Mathilda och Johanna gjorde en klockren analys av mig som 16-17 år som träffade mig pang i hjärtat.

Och nu vet jag. Jag verkade stark och självsäker och självständig OCH JAG VAR DET, men jag var bara ihop med eller kär i killar som kunde trycka ner mig. Redan på förhand valde jag bort de snälla gulliga. På så vis visste jag redan innan att jag skulle få bekräftat att jag inte var så himla mycket värd. Och jag vet varför. Djupt andetag, för att min pappa var så.

Jaha, så här tusen år senare sitter jag här och skulle vilja få göra om allt igen. Samma jag, samma liv men några till skulle jag ha bett dra åt helvete.

Hoppas att ni inte känner igen er. Hoppas att ni inte tar skit. Skärp er!

PS. Snart flyttar den här bloggen till ungdomar.se

Tro, hopp eller kärlek?

Alla människor borde jobba i soffan, de som sitter vid datorer förstås. Då går inte axlarna inte sönder. Själv planerar jag att bli lite divig, som en konsertpianist, sluta skaka hand med män. Varje gång går benen i handen av lite igen. Kongomannen skakade hand med mig i morse. Rätt konstig grej faktiskt.

Men det gör inget, för vårsol på mitt köksbord är den finaste present jag kan få.

Och ändå ska jag flytta härifrån. Byta sol hela dagen mot havsutsikt. Försöker mantra fram en övertygelse om att jag tycker att det är toppen. Ah, jag vill ha allt!

Prokrastinerar. Fint ord för att låtsas att man förbereder sig, när man egentligen vara skjuter upp skiten.

Nu är ju inte Tro, hopp eller kärlek just skit, nä, det är fortsättningen på Kär i kärleken och mitt i en lucka i tiden måste jag jobba på den idag. Från mitt iskalla soffhörn.

Problemet är att det känns som om Timotej är otrogen mot Turk! Nu har jag outat det. I Tro, hopp och kärlek är hon ihop med Liam, men honom gillar jag inte alls lika mycket som Turk.

Svårt.





Jobba nu Lina! skriker jag till mig själv.