Det faktum att jag stod naken under det korta nattlinnet fick mig att bara tacka för informationen och stänga dörren. Fast helst ville jag fråga:
- Hallå, VILKET F-ord? Mina barn kan fuck, fitta, fan.
För att göra en lång historia kort hade grannen klagat på inte så liten längre LillaH's svordomar i trädgården. Och nu var han tillbaka, för att be om ursäkt att de gått "lite hett" till, när han var över och klagade på KingMelos musik.
Jag log, my time to shine.
- Jo, jag vet. Du sa tydligen F-ordet, sa jag. Men det är lugnt, vi tar inte illa upp för det.
Innanför ytterdörren stod Melo och nickade.
- Skulle jag ha sagt vad? sa grannen och började slänga med blicken. Nänänä, så snackar inte jag.
Så här. Jag har rätt bra koll på när mina ungar ljuger, eller när det inte behövs. Och humor tar vi alla på största allvar. Att grannen skrek "Nu får du för faaaaaan stänga av musiken", är jättekul.
Min granne tror på gud och då får man inte säga fan. Alltså gör han inte det, ens när det är sant.
Jag tror på medkänsla, mod och Da Vinci-Koden.
En FD fb-följare skrev och bad mig inte förlöjliga hennes gud i mina inlägg. Nåt sånt.
Visst. Om ni avvecklar Vatikanstaten, slutar tro på bibelns historieomskrivningar, blir förbannad på att jag inte vill vara sharia, och erkänner att katekesförhören skrämde livet ur vanligt folk.
Eller så här. Tror precis vad ni vill i fredens tecken men skär inte halsen av folk, skjut inte de som ritar roliga teckningar och våldta inte småpojkar för att ni valt en livsstil där man inte får ligga. Och respektera mina val som jag era.
Men ljug för fan inte framför mina barn!
