tisdag 29 oktober 2013
Arga doktorn och jag ... Det är vi nu.
I en värld, min värld, av arga män var han det allra minst.
Han var jätteglad.
Faktiskt jättejätteglad.
Och snäll.
Och klappade mig på axeln.
Nä, han sa det inte, att allt ska bli bra igen.
Men jag vet det ändå.
Jag bara vet.
Snart så - I'll be back!
Bye bye platta skor.
Etiketter:
Arga doktorn,
Björn Bragée
torsdag 10 oktober 2013
Doften av en trasig tennisboll
Rosa, smutsig, självlysande, borttappad.
Du har minne som en guldfisk,
hjärna som en dammsudd,
kärlek till varenda kotte,
katthat.
Hörsel radiostyrd på småbarnslek
Vassa klor
Yvig päls
Gosedjursutseende
Du tjurar om du får tråkig hundmat
Krafsar på kylskåpsdörren
Kan inte lära dig av med att tugga på mig på morgonen
Går på folk i sängar
Hittar inte till ditt eget hus
Vill hoppa in i alla bilar
Försöker gräva hål i golvet under soffan
Äter hästbajs fastän jag sagt ifrån
Rymmer till grannar
Rymmer i skogen
Skäller på oss hemma
Blir förvånad om nån dyker upp från ett annat rum
Men du får alla att le
och du har luktsinne inställt på tennisbollar.
I mörker, i skogen, på tomter, under hus långt borta -
nosen i backen och så hittar du dem.
Snart har vi 1000.
Stolt.
Söt.
Snurrig.
Sascha.
Lina
Mamma, matte, bollmänniska
tisdag 1 oktober 2013
Tjurrusningens ultimata RUSH!
Centralbron i morgonskrud.
Fast jag tänker tydligen högt på mina pelargoner.
Har de frusit ihjäl där hemma?
- Pelargoner för miljoner, nynnar mannen intill.
Sen berättar han om när han körde hem en Lamborghini från Italien.
Hur den marschar som bäst i 160-170, men att några snorungar i Golf låg och maxade och trängde sig in framför.
Att en Lamborghini fotväxlas, förstår jag, och hur bra det är mot irritation över brats.
Hur Lamborghinin axade utan att han vågade titta på hastighetsmätaren.
Och så hände det.
Golfen med barnungarna försvann långt bortom backspegeln.
Plötsligt klarnade höstluften.
RUSH!
En skitsnygg film om en mentalstörd sport med kvinnor i assnygga 70-talskläder med fantastiska urringningar.
Mount Fuji i regn, Monza i regn, minnet av Ronnie Petterson.
Jag kan fortfarande recitera dikten i hans dödsannons som jag sparade i min pigtittare.
Allting bleknar, allting brister,
livets smala tråd är skör
Den man håller av man mister
den man älskar mest den dör
För att citera en kompis på fb som handmatar mig med F1 research. Tack :)
"Läkaren Sid Watkins - det är till stor del hans förtjänst att det inte längre är en gladiatorsport. Och absolut, en playboy gör sig bättre levande."
Etiketter:
F1,
Lamborghini,
Monza,
Ronnie Petterson,
Rush,
Sid Watkins
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)