När bara det ondaste onda måste hjälpa

Människor runt om mig kvider.

Smärta.
Marilyn Monroe sägs ha dött av missbruk eller så blev hon mördad (enligt konspirationsteorierna) men mest dog hon nog av smärta.

Ni vet den där inuti som gör ondare än ett varigt sår?

Ni vet den där som man försöker lindra med annat flyktigt men som bara gör ännu ondare i en nedåtgående spiral?

Som ger kort lätt svalka men bara precis just innan det kladdar ihop sig med den trasiga självrespekten och växer ut till självhat.

Det är då man måste göra det värsta.

Skära av den eller det man tror är en del av sig själv men som skadar mest av allt.

Plocka ner alla foton på den man älskar, flytta isär, slänga gamla flygbiljetter från resor som var så jävla bra, radera de allra finaste sms:en. Inte lyssna på sparade röstmeddelanden, lägga de torkade liljekonvaljerna i en låda där de inte syns. Säga upp sig, flytta, städa bort.

Men ändå, låta sig nästan drunkna i flodvågen av fina minnen, sörja det som kroppen och hjärnan måste bli klar med.

Sen, utplåna tankarna på det som kunde ha blivit. Uthärda den ännu värre smärtan ända tills den släpper.

Det blir bättre. Det är faktiskt så. Den blomstertid nu kommer, eller nåt.

Just because it's meant to be betyder inte att det kommer att bli.

Enda anledningen till att jag inte broderat de orden på en kudde att vila mitt
ibland lite trasiga huvud på är att jag inte har fått tag i orange frotté.

Är radiostyrd på bloggar om kraschade hjärtan. Bloddroppar och salta tårar.
Lyssnar på Animal på repeat.

Ni skriver så att det gör ont. För att ni är i det.
Olyckan, sveken eller enklare än så -
sorg så djup att ingen kan bottna, för att man vill mer än den man älskar.

Den som inget lovat bär ingen skuld men det förstår inte kroppen.
Den tror att man har dött.

Jävlar vad min hjärta går sönder när jag läser er.
Så ledsna och knivskarpt kontrollerade ord och ändå kan smärtan rista revor i feberskör hud.

Att veta att något är skrivet i stjärnorna och så blir det ändå inte av.
Människor kan ta slut för mindre.
Tror att jag måste vila nu.