Sanna Londonbilder från mina böcker!

Cornelias stråk, Royal Hospital Road

Cornelia från Allra hemskaste syster, hennes väg korsar väldig ofta Timmys från en annan bok;-)

Rumpor, passar i alla Londonböckerna

Kongomannen på Arlanda

Sovhotellet på Arlanda där jag bodde några timmar i somras

På väg mot London

Breakfast at Tiffany's

Bageriet på Elisabeth Street där TImmy köper bröd

Huset vid Chester Square där Timmy och Liam har sista sexet

Timmys frukostfik i Belgravia

Rocksmyckebutik på Timmys Elisbeth Street som Cornelia skulle älska om hon var med i samma bok!

Sloane Square- hjärtat i det Chelsea där Timmy från ena boken och Cornelia från den andra går förbi varandra ibland.

Affären där Timmy handlar till sin hittehund Drömhunden

Hundparkeringen vid Pimlico Green där Cornelia ser hanhundarna pinka revir i vattenskålen

Tornhuset på Franklin Row mittemot Royal Hospital i Chelsea dit Cornelia flyttar

Sushikrogen på Kings Road där Timmy och hennes älskade brorsa bråkar om Liam

Italienaren på Lower Sloane Street där Cornelia äter hemlig kärleksmiddag med sin syrra Gabbies man Abbe.

Bänken hos krigsveterangubbarna där Cornelia brukar gråta ut.

Klubben där Abbe smygbor när han är i London och träffa Cornelia

Gamla officersmässen vid Chelsea Barracks där författaren och hennes man drack varsin flaska champagne i onsdagskväll.

En av toaletterna på sin skola i Oxford där Timmy bulimispyr

Huset där Timmy - och jag! bodde mitt emot Londons finaste bilverkstad på Eaton Mews West i Belgravia

"Its not a nice day to work outside" sa mannen på min gamla gata, Timmys nya gata (bok 4 tror jag, Höstboken)

Picasso-fiket på Kings Road där Timmy hänger

Fönsterspegling av gatuliv vid Pimlico Green

Allt av författaren som fastnade på bild

Fönsterbild av cupcakekondis i Ebury Street

Mamman och Plastmannens ytterdörr i Chelsea

Timmys dörr till hennes första lägenhet i Chelsea, bredvid mamman och Plastpappans hus.

En övervintrad hippie i Royal Hospital Gardens, där Cornelia drar omkring på sin sorg som en dyngsur tax.

Chelsea Town Hall, där Timmy förnedrar sig i spöregnet för att Liam är vidrig och hon desperat o livet så himla svårt ibland

Waitrose där Timmy köper mat och bråkar med Rotborsten i Kär i kärleken

Bion på King's Road där Liam och Timmy har sin första date

Krigsveterangubbe som har köpt en ny Macbook och är med i Allra hemskaste syster

Trött flyttgubbe som jobbar i huset intill där snygge Liam bor

Caesar's Palace - pappans hus dit Timmy och mamman flyttar i när Plastpappan kastar ut dem

På 9e våningen i skitfula Daska House i hörnet av Kings Road bor T's bästa kompis tyskan B (kommer kanske byta namn). De träffas i 4e boken, den från internatskolan.

Tom's Kitchen där Liam presenteras för hela Timmys galna familj i Tro, hopp eller kärlek

Sloane Square, där alla engelska internatskoleungar hänger i drivor under skolloven. The best of british?

Hemväg längs King's Road, Timmy drar fram där miljontals gånger.

Torg på Kings Road intill Saatchi Gallery, och författarens Kongoman i regn

Punkaffär på King's Road som T gillar att hänga i

Konstgalleri och gatuliv vid Pimlico Green där Chelsea och Belgravia möts,
i Allra hemskaste syster

Annan bild

Annan sång

Ätstörning och körkort

Läser vidare i Blondinbellas bok, är på ätstörningar. Jag har haft bulimi och det galna är att jag alltid har en släng av det. Det är som att lära sig cykla och simma, men kan det alltid. Men bakvänt, för det är långt ifrån lika bra att kunna!

I Vildängel, min debutroman som är otäckt självbiografisk, skriver jag om det här. Men jag nämnde det i förbifarten som om det inte fanns, eller för att jag inte skulle komma på mig själv. Jag har ALDRIG talat med nån om min ätstörning. Sanningen är att jag fortfarande har ett stört förhållande till mat. En ännu större sanning är att det inte ger nåt!

Men så här är det: Jag minns skoltoaletten nedanför biblioteket på internatskolan i Oxford för det var där jag kom på det. Jag minns varenda toalett jag har spytt på. Självföraktet, när att kräkas är viktigare än att toan är äcklig. Jag skulle aldrig i helvete ha kissat där, men spy gick bra.

Hur bra mår man då? Inuti alltså?

Och sen karusellen, spiralen ner i helvetet när man trycker i sig mer mat. Mat som du redan när du äter den vet hur den kommer att kännas att spy upp.

Varför jag kräktes? För att jag aldrig har tyckt att mitt utseende duger. För att jag tom var avundsjuk på Barbiedockor.

Och ändå, vi hade inte it. Hur svårt måste det inte vara när det finns bilder bilder på skitsnygga människor överallt? När folk är både smarta och snygga som Tyra Banks och framgångsrika. Då håller det inte att säga att de iaf är dumma i huvudet.

Hur klarar ni det?
Hoppas att ni är så smarta att ni inser att väldigt många vrålsmala superläckra människor har ett komplicerat förhållande till mat. Det gjorde inte jag.

Fotnot: Tyra jobbar massor mot ätstörningar och för att unga människor ska må bra.

Läs om kända människor som har svältit sig till döds och om de som talar öppet om det. Prinsessan Diana var en av dem. När jag var 17 år och ute med en kompis och vädrade mitt nytagna körkort på Londons gator stannade vi bredvid Dianas bil vid ett rödljus. Hon var 90-talets it-girl. Om vi skrek och tutade? Ja.