Visar inlägg med etikett bekräftelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bekräftelse. Visa alla inlägg

tisdag 27 september 2011

Förlåt förlaget men ni får nog vänta lite på min bok och fotoalbum och bekräftelsepundande och Dogge Doggelito!
















Efter bokmässan, vad gör man då?

När ingen stoppar en och säger snälla, får jag ta din bild? När inte Dogge kommer fram vid frukostbuffén, sveper med handen mot en och säger WOW!

När samtalen om vad vi egentligen håller på med tystnar och ersätts av malande tankar och knattrande tangenter?

Där nere skojar vi om att livet delas in i före och efter.

Nu är det efter.

Så många möten, så många vänner, så många skratt. Så väldigt mycket bekräftelsepundande.

Det är lätt att man tippar.

Tar försiktiga steg här hemma.

Soffläge med ungar, de kramas! Hela tiden.
Tonåringen buffar, pussas. MellanM smeker min kind. LillaH är som en sommaräng.
Tistlar och smörblommor och varma vindar.

Och Mannen vill ha mig här. Här där jag verkligen vill vara.

Sitter ute och läser mitt manus, har lust att skriva om det helt och hållet, förstår äntligen vad underbaraste Karin Redaktör menar!

Vill skriva om en svag men stark flicka som inte suger åt sig all skit. Som ser havet när det krusar sig och skiter i killar och förälskelse som vägen till henne själv - för den går inte så.

Förlåt förlaget men ni får nog vänta lite till på min bok!

fredag 9 september 2011

Mångalen




















Jag har förlorat vett och sans, har inget klokt att säga, ler*.
Skyddsänglarna är på min sida, slår nävar i bordet och går an.

Mina vänner här på jorden också, inte varje dag man blir kallad dörrmatta
av två av sina bästa vänner på en och samma dag. Såna vänner är en ynnest att ha.
Inte för vad de säger, sånt kan man skita i för sanningarna bär man i sig själv,
- men för att människor bryr sig:-)
För jag behövde stanna upp i nuet, tömma mitt cacheminne, bara vara.

Det finns ett behandlingshem i Dalarna som heter Bara Vara, dit kan man åka och hålla käften i tre dagar för dyra slantar, men här hos mig under mångatan kan man både fnissa och hålla tyst och vidga sinnet och skita i resten helt gratis.

Och bli bekräftad, för ibland är det lätt att tappa bort sig själv.
Då värmer det rakt in i hjärtat när nån annan vågar får det sagt. Ord som går rakt på sak.
Har ni såna människor i ert liv, förvara dem i silkespapper i hjärtformade askar och strunta i att allt inte alltid ser ut som ni trodde att det borde.
Faktiskt så.

En annan grej som ni borde testa, sluta med ångest!