Mördad, piskad, åtalad, avvisad. Orsak: BÖG

När jag var 20 bodde jag i London och var ihop med en kille från Uganda.
(Skitsnygg men det är en parentes och trivialt)

4 år gick, han flyttade hem, jag åkte dit, kollade läget, älskade landet, gjorde slut.
Så var jag i Uganda igen i julas.
Kollade lejon, blev grön i håret, träffade sköna människor, fantiserade om att flytta dit.
Tänkte helt ärligt att jag skulle kunna bo bra, skriva böcker, ha kompisar på besök, barn i schysst internationell skola, gå på gym på hotellet vi bodde på, okeyda, ha grönt hår. Inte värre än så.
Bidra till landets ekonomi genom min köpförmåga. 

Kaala Lawrence blev piskad i samma Uganda för att han är bög.
DN har en bild av ärret på hans rygg men länken är borttagen. QX däremot skriver mer.

Sverige har iaf avvisat honom, tillbaka till landet där den främste gayaktivisten mördades ifjol.

Och folk åtalas för att de homo.
Ärligt, jag menar hur då?

Nu vill jag inte bo där längre.
Dessutom snöar det här. Det är fint.

Idi Amin och nysångest

Uganda jul 2011

Ugandas diktator Idi Amin var inte bara kannibal, han tyckte om att äta upp de unga barn han hade förgripit sig på sexuellt. Men han ville äta långsamt och utan att nån dog förrän det blev oundvikligt.

När någon som sett och varit med berättar nåt sånt är det svårt att tänka på annat.

På P3 kunde man ringa in om sina välfärdsproblem.

Jag hatar t ex att inte få ut det sista ur tvättmedelspaketet.
Nån gillar inte att tvålen i tvålautomater alltid hamnar på ringen på ringfingret och är så himla svårt att skölja bort.
Tonåringen gillar inte när det inte kommer nån nys när man är redo.
En kvinna hatade när reflexen på ekrarna kom i vägen för blocklåset och hon måste lyfta hjulet.

Sånt. Fan vad bra vi har det!

Vill ni veta mer om Ugandas historia, se The last king of Scotland med Forest Whitaker.
Vidrig världsklass.