Ego vs. mind

Egot är det där som vill oförklarliga grejer,
som blir sårat bortom reson,
som har svårt att släppa taget om sånt som egentligen har passerat sitt bäst-före-datum.

Jaget, däremot, det är fina grejer.
Det är ditt verkliga jag, inuti,
När du vågar se sanningen i dig själv.

Ibland slåss de där två som två titaner (första generationer gudar enligt den grekiska mytologin, före Zeus och de andra på berget Olympen).

Ibland måste samtal med människor alltid föras VIA egot innan man når själva människan. Väldigt tröstlöst och tidsödande men det är en annan historia.

MEN, ibland får egot dig att göra vilda, coola, modiga grejer som gör dig bäst i världen.
På allt faktisk. Starkast, vackrast, lyckligast.

Exempel: Rida en Belgian, världens största hästras. Kan väga upp till 2900 pounds och mäta över 19 hands i mankhöjd (ok, jag är i Amerika och tänker inte räkna om måtten för då försvinner kanske halva känslan).

Avhopp utan höga klackar?

Jag har gått igång på en grej.

Att stanna hos Amish people och se hur de verkligen lever. Min kompis Lasse är orolig att jag kommer hoppa av på riktigt och bli kvar i flera månader.

Men nä. Man får inte ha skyhöga klackar och säkert inte äta lyckopiller och sexmejla och så gillar jag inte hattarna. Missförstå mig rätt, jag gillar hattar men de här ser ut som såna trattar hundar får när de har varit hos veterinären och inte får gnaga på sina sår.

Amish är vänliga och trevliga och vinkar JÄMT från sin häst och vagn, men de får inte bli fotograferade eller se sig själva i spegeln.

Så här är bilderna jag inte fick ta:
Men va fan, jag är ju på rymmen, maxad frihetskänsla, ingen telefon med mig och rock som jag aldrig hört på radion och motorvägar kors och tvärs men om ni inte berättar det för nån kan jag avslöja att jag är på Starbucks i USA. Hahahahahahaha, för att ladda upp bilder. Tror ni att det funkar ....

Enemy of the state=Me=OMG

- And where is Karolina? hörde jag två bistra säkerhetsvakter fråga min familj strax innan jag klev av planet.

Karolina är jag. Uppenbarligen Wanted i the US of A.

- Kom med här, vi ska bara ta en liten genväg och ställa några frågor, sa vakterna och höll händerna på sina hölster ifall jag tänkte bråka.
Men jag log och de log medan jag funderade på vad jag hade gjort. Eller inte gjort.

För en gång när jag reste till USA hade jag inte skaffat visum. Hade däremot tagit omvägen runt Västindien, fått håret flätat och fullt med pärlor på nån strand. Den gången blev jag också mött men inte riktigt lika vänligt. Fick iaf åka sån där flygplansbil från gaten.

Och en gång, när jag hade hängslen och höga skinnConverse och studsade lite för att jag var 19 och hög på livet och på att ha flugit första klass med pappa, den gången satte tullpolisen knarkhundar på mig.
- Do you have any seeds or weeds on you? löd frågan.
Men nä.

- Så vad har jag gjort? frågade jag innan jag hamnade i rummet med alla de andra illegala invandrarna och kriminella elementen.
- Oh, nothing really, du har bara rapporterat ditt pass stulet och skaffat nytt.
Tänk vad de vet här i Amerikat. Undrar om de även visste att det gamla passet nog ligger i en låda där hemma men att jag inte orkade leta så himla ordentligt efter det.

Dessutom är jag mycket snyggare på det nya;-)

PS. Det gick mycket snabbare att ta sig genom till bagaget för mig än övriga familjen. Kanske ett dåligt tips men ändå.