Vad vi stirrade. Ingen skämdes. Var alla där hennes polare från Västerås?
Den paranta damen i leopard och guld som bodde på hotellet, samma som min pappa brukar bo på förresten, vi som snöt åt oss fullproppade goodiebags ifrån sängen ihop, hon var iaf det.
Och arrangören hade nerverna på spänn och talade lite otrevligt till varandra. Äsch, bitchigt. Det ska jag med bestämdhet ta med i en bok.
Och där stod hon, MM. Skyhöga klackar, smala ben, hårextensions. Ni vet, the look.
Det var nåt väldigt vänligt och trivsamt där i hennes närhet. Kvinnan är en produkt och ofarlig som ett lamm tror jag. Tänkte tränga mig fram för att bli fotograferad med henne men varför, liksom?
Istället fotograferade Expressen mig. Och jag de runt omkring. Och tänkte att i en svit på Hotel Stureplan med ett badkarl fyllt med ostbågar ska jag förlägga en scen.
Så blir litteratur till, ibland.
Sminkas, plåtas, mingla. Hård dag på jobbet.
