Jag tror jag älskar dig. Åhh!
Håller på att odla myten om författarrollen, ska göra om bloggen till en skrivarhörna och måste liksom tro på den själv.
Så jag har nattlinne, tekopp, har hoppat över simningen och ska inte gå ut förrän det är dags för galapremiären av I dont know how she does it med Sarah Jessica Parker ikväll.
SOM, och det här är märkligt, är baserad på Allison Pearsons första bok, samma Allison vars Jag tror jag älskar dig ligger bredvid mig i sängen och är oemotståndlig!
Men jävlar, vad ska jag ha på mig?
Stön, läser lite medan jag tänker.
Och är mamma, det ofrånkomligt underbara. Tonåringen ringer och undrar om jag kan göra äggmackor och packa matchstället så han hinner till sin träningsmatch mot sitt eget andra lag.
Alla moonlightar, lever flera liv.
Skrivtips: Våga. Livet är inte det som kommer sen, det händer nu. Samma gäller skrivandet, jag har lovat mig själv att inte skriva några tråkiga meningar om jag inte just måste för textens skull.
