Lista på mina 4 idoler den här veckan o så filmen, åh- filmen!

1. Cirkeln- Mats Strandberg och Mats kille Johan Jim Ehn
- för att de har en självklar attityd och aldrig i helvete låter sig pushas runt litterärt eller artistiskt. Tack för att ni bara garvade åt tanken på att man inte skulle få skriva ordet bajs i sina texter.
- Tack för en powerboosting stund på Rival i torsdags.

2. Caroline Larsson som är den skönaste rocktjejen jag hört sjunga på superlänge.

3. Pink som jag lagar mat till på superhög volym för att överrösta allt på teven.
Samma Pink som samma Caroline Larsson skriver låtar till.

Hade jag inte blivit författare skulle jag nog ha velat bli rockstjärna. Åtminstone groupie.

Bonusplacering: Hungerspelen. Så galet snyggt.

Jag skriver nu, jävlar vad jag skriver. Har tokpluggat intryck och dramaturgi och kärlek och livserfarenheter och nu skriver jag. Vill bara vara inlåst i mitt eget huvud i ett eget rum och inte komma ut förrän allt är klart om några månader, ett år. Sa det till Kongomannen i morse. Han såg konstigt på mig. Fast uppmuntrande.

Skillnaden på svarta mambor och onaniscener:

Med Eva och Lisa och Lena på släkthippa. Jular hela tiden nu, glädje måste tas ut i förskott.

Jag är återfallsförkyld och skriver skitdåligt.
Gick ut och cyklade i iskallt spöregn och började skriva på engelska.
I teorin blir boken suveränt bra.
Jag växlar skildringar från Kongomannens liv som guldgrävare i bushen med mitt som glamförfattande curlingmorsa på vischan.

När han snackar giftspindlar berättar jag om onaniscener i min senaste bok.
Om konsten att skriva dem trovärdigt, om behovet av dem, om hur man ibland får kämpa med att de ska få vara kvar i texten. Alltid så maler frågan - har jag skrivit så pass bra att scenen förtjänar att vara med?
Hans spindlar kan jag inte oroa mig för, då skulle jag dö.

Hur får ni ihop det? undrar alla. Är det inte svårt? Vad spännande det låter.

Jag har en gång för alla lovat att göra alla känslor värda nånting genom att nedteckna dem. Utnyttja dem i mitt skriv.

Visst, men liv och litteratur är inte samma sak. Bara för att Kongomannen har fått sin bil upplyft av en förbannad mob på 450 jävla sura människor så blir det inte nödvändigtvis bra text.

Det har jag lärt mig idag. Skjuts ner i papperskorgen.