Hej då min älskling.

"Jag skulle vilja ha en skyddsdräkt på henne. På varenda liten millimeter. "

Så säger han, soligt och glatt med jordgubbsstämma, pappan som går förbi ute på vägen.
Bakom häcken, på väg till badet men en kvittrande småtjej i hand.

Jag ser dem inte, jag vet bara precis hur han menar.
Om 21 dagar flyger jag till Luleå med Tonåringen aka Starboy aka Rehabkillen med brutet pekfinger aka Fightclubmedlemmen från Slagsmålssommaren 2013.

Aka Lillungen. Eller inte Aka. Lillungen kom först. 

Fyller hans skafferi, bunkrar strumpor och kalsonger, lagar fullt av tallriksmodeller till frysen, sätter upp betalningsrutiner, fixar CSN, köper lakan och bäddar hans alldeles egen säng.

Sen flyttar han hemifrån.

Fly baby fly.
Fy fan vad sorgligt.

Älskade Ruben, jag vet att du tycker att jag är störd som fotar allt i allmänhet och dig i synnerhet men jag sparar på dig. Du föddes 4.53 efter 55 timmar men när solen just hade gått upp den 29/4 och nu är du 1, 87 lång och för att möta dig ska jag färdas med flygets hastighet 110 mil bort eller nåt i vardera riktning. Nån gång kan väl en mamma få samla på minnen?
Även om det är shit så pin.

Fördelen med att vara 46 och 1,66 om man inte ljuger är att man skiter i sånt och bara räknar liv i kärlek.

Underbara kvinnor vid vatten eller Witches of Eastwick - Änglaversionen

Vackra visa vänliga vällustiga valkyrior vid vatten.

Så galet cross-fit. 

Tack Lisen för maten och gapskratten och mormors förkläde som man absolut inte får visa sig i men som du gjorde till gala, tack för att du är så jäkla smart och lindar in det i blonda lockar och hoppsan-charm. Tack för att du bor vid din sjö.

Tack för att ni vet att jag är opålitligt tokig och förstår att skratta åt mina historier.
Tack för att ni har gjort det till en bildskön konstform att vara varandras motsatser. 

Tack Carola för skjutsen och humorn och smsen och sa jag skjutsen igen och för att du gör som du vill och hade kört den där dumgubben av vägen om det hade behövts och inte tyckte att jag skulle sitta i Brunn till kvart över tolv trots att det var sent för dig och tack för glassen och tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack

för fjärilsarmbanden. 

Nu sitter vi ihop på riktigt alla tre. 

Att det är på allvar har vi ju vetat hela tiden.

Fanmejl med stalkervarning

Kära Jessica, jag förstår varför just du har skrivit den här boken. Du och Karin Boye är så underbart lika att jag nu alltid kommer att förväxla dig med henne och stalka dig i min idolyrkan. Jag kommer aldrig mer kunna skilja på dikt och verklighet, din berättelse om hennes det där året i Berlin för att  läka själen med nya sår kommer alltid att vara min sanning. Och det där om de olika männen, vilka roller de spelade i Karins liv, jag tokidentifierar med alla dina analyser och har totalprojicerat dina sanningar, hennes sanningar, terapeutens sanningar på mig själv och min egen värld och mina egna rätt skruvade men förmodligen tvärnormala relationer till män. Han är den snälle, han är den dominante, han är den man bara vill och kan och bör ha sex med och inget annat, han är den som raserar ens självbild för en otäck annan som han byggt åt en, han som var allt men plötsligt blir inget, han är den som man borde sparka i pungen, han som är den man borde ha vett och varaktighet att vårda vackert, han är den som man äntligen vågar vara sig själv med till och med när man är skitful, han är den som man alltid alltid alltid kommer att tveka över, han är den som det är dags att släppa innan han börjar att göra illa på riktigt.

Och kvinnorna, sexet, kärleken, leken, fan så vackert och smärtsamt du gör det. Åh Jessica, det låter som om jag trivialiserar din bok här, men nej nej nej, smärtan och svärtan mot brunskjortornas vidriga välde i mellankrigstidens Berlin, skräcken och civilkuraget och vetskapen om det allra hemskaste som ska ske, hos oss som läsare men inte hos dina karaktärer. Skickligt, snyggt, sexigt, suggestivt Jessica.

Jag är ditt fan och du är min förläggare och vilken tur jag har!

Han, den, vi, de.

Oiiii-känslan när man har skickat iväg ett nytt ord: manuspresentationspaket som vi har jobbat stenhårt på i ett halvår, till förläggare och agentänglarna Grand Agency. När tajmingen och världshändelserna i Sverige är förfärligt, förtvivlat, förbannat, fantastiskt rätt. Hög puls, lycka och tomheten, ja Bosse Schön, jag kände den också, som att föda det där barnet men så händer något och ett läkarteam rusar iväg med det till en annan, alldeles klinisk sal för granskning, utochinvändning, bedömning. Duger vårt barn? Såklart! Vår unge är en varulv men so what. Varulvens testamente.

Och juninatten, Visbynatten, inte går den att sova bort. Varför ens då? Det är nu det händer. 

Han, den, vi, de.

Sex. Kärlek. Vad trodde ni?

Sommarfrukost med granna Grand Agency på Story Hotel. Var annars?

Typ så här: "Om han gillar att spotta intill mina fötter kan jag faktiskt skita i att gå bredvid honom. Det är inte att hota. Jävlar vad stort att äntligen fatta det."

Jag har skrivit första meningen på ett supercoolt nytt projekt.
Tror att den handlar om måsten och val och maxat liv just när sparlågan är som svagast.
Eller när man bara vet att man ska dö.

Och?

Sex. Kärlek. Vad trodde ni?

Så Lilla H, nu har jag uppdaterat min blogg. Tack för att du är på mig!

Twisted sister

Hahahahahahahahahahahahahahahaahahahaahahahahahaaahahahahahahahahahahahaahahahahahahahah!

Jag verkligen älskar den skruvade humorn i det som just nu händer. Och att skratta sist.

PS. Så länge ingen far illa och barn och djur inte kommer till skada och allt det där.

Ett kärleksbrev

Amazonerna Ann & Angelica, älskade Jenny.
- Mamma, varför skrev du inte om dem? morrade min älskade lilla Hildur. De är ju dina kompisar!
Ingen kan som min unge frigöra änglarnas vrede och rätt ska vara rätt.

Min handbollsfamilj.
Freddy reseledare, HC Franco, Andy Pandy.
Dogge och Romeo och fotbollsbrudarna Evelina & Co.
KingMelo och i premiär i år med Starboy. 
Hela hejarklacken, mammorna.
Emma & Matilda & Andy som vi fick sova hos. 
Alla alla alla älsklingstjejerna i Sveriges bästa 01-lag.
Gurra. 

Minns inte längre namnet på alla de svenska småstäder ni Ni har släpat runt på mig till i ett år.
Vet ni att jag hatar småstäder, och att allt mindre än New York ingår i det?

Vet inte var resan börjar eller slutar. 
Mörker och ljus i Falun.
Mitt hjärta var i bitar och tjejerna lite i knaskras och ni världsbäst när jag fick krypa upp inne hos er.
Vi löste allt, vi gjorde faktiskt det.
Och tacktacktack till Åsa där hemma som köpte blårbärssoppa och chips till magsjuk och ensam Tonåring. 

Sundsvall. Det började ljusna men ändå var det skitkallt.
Skolsalsslaggdebut.
Ett väldigt ynka steg för mänskligheten, ett gigantiskt för en luspank nyskild kvinna från Djucket.
Tack för att jag fick duscha på ert hotellrum A&A.
Och planka på buffén.
Angelica driver, Ann håller oss i styr, jag pendlar som en vindflöjel emellan. Perfect combo.
Men Jenny Jenny, Jenny Jenny, var var du?

Sen då, vart tog vi vägen sen?
Måste bläddra i min bildbank.
Så många minnen med er.

Danmark. Bara jag. Behövde göra den resan själv. Spågumman hade sagt det.
Fann mig själv på stranden på Skagen.
Men fan vad jag saknade er.
När ni inte skulle med för att Melo inte skulle med och alla har egna liv att hinna med och handboll inte är allt var det skittrist.
Sen blev det bra. 

Irstablixten.
Jag var inte med.
Ni var där.
Det gjorde ont.
Men så blev det finaldag och vi var tillsammans och ni omfamnar alltid mig och ja, tjejerna vann.
Kärlek till alla. 

Annas Cup, vet ni att jag åkte vilse i Tyresö för att jag hade panik?
Men till finalen stod ni där och hade saknat mig och då blev allt bra igen och så vann tjejerna.
Gjorde de nånsin inte det?
Det minns inte jag iaf. Kämpa, upp på tå, upp med händerna. 
Och Jenny var med. Äntligen älskade Jenny.
Världen har väntat på ditt svar.

Aranäs. AranäsAnn.
Du styrde och ledde och lättade upp och lockade fram glädje och fick mig att göra armhävningar (ungar, jag kan faktiskt) och sov med mig på golvet och lärde mig snabbduscha och smittade mig med din kloka sköna livsinställning och alldeles mest underbara humor.
Och fick en egen städvagn uppkallad efter dig av Freddy och småbrudarna.
OCH - ville shoppa.
OCH  - här kommer sanningen : Vi skyltade om med mina böcker på alla topplistor.
Jag ligger inte på första andra tredje fjärde femte sjätte sjunde åttonde plats.
Jävlar vad du skrattade när du såg alla som hade gillat.

Förlåt förlåt förlåt förlåt ni som gjorde det. Det var önsketänkande och ett skämt.

Sa jag att tjejerna blev bäst i Sverige?
Och att hejarklacken fick förstärkning av alla fd motståndarspöken?
Vilka var det HillisPillis? Silwing, H43, Eslöv?
Killag minsann, även om de var små. 
Sorry Torslanda. Våra tjejer vinner allas hjärtan och det var er tur att förlora.
Och ja, jag är en handbollsmorsa nu.
- När blev du VI med ett lag? frågade JerkaPerkaBrorsan spydigt.
När Jonte kläckte den suveräna idén att Hillis skulle börja spela och ni stod där.
Amazonerna Ann & Angelica och Jenny Jenny.
Inte utan er.
 
När andra avslutar sin handbollssäsong börjar vi i hejarklacken att värma upp ackompanjerade av mina dramer och era vrål. 
Har lärt mig massor om handboll, klappar när ni gör;)
Till Eken Cup på Gubbängsfälten delar Angelica ut sina hemska tutor, Jenny peppar tjuriga vinnarskallar till spelstart i årets upplaga av gyttjebrottning och Ann skiter högaktningsfullt i banken och missar inte en final.
För våra tjejer har för vana att säsongsstarta med vinst.

Jag gjorde bort mig rejält och är skyldig min familj tidernas största ursäkt.
Min egen är att lyckan berusade mig och glädjen av att få fira sommar med alla er. 

Vidare mot Åhus. Åhus, saknar ord faktiskt. Så underbart fint och bra och snart är vi tillbaka.
Dansa pausa dansa pausa vinna. 
Ann, du vet dealen? Du tvingar mig att springa och jag dig att simma och Patrik bär hem B-I-B till nattvarden.
Fast Angelica, ärligt, aerobics på morgonkvisten utan te i kroppen?
Bara du och ditt soliga leende och det faktum att jag vill se ut som du fick mig att göra det. 
Men Jenny, utan dig i år? Det går inte utan dig.

Särö, snart ska vi dit och teambuilda hela klubben.
Kommer att gå som en dans. 

Sen kör vi igen.
Skurucupen. Må Gurra slippa möta Gurra. Alla vinner men ingen är glad.

Eskiltuna. Jag ska inte bråka med barnen, gråta på rummet, trilla isär i år.
Tack för att ni plockade upp och band ihop mig.
För att ni älskar att äta två frukostar och för att Angelica hittar sköna hotell bokade i falskt namn.
Tack KingMeloo för att du är guld och balsam på min panna. 

Eslöv. Hur var det nu, ska vi dit eller inte?
Jävlar vad det var ensamt utan er där i fjol. Bara män i hejarklacken blir väldigt brötigt.
Den här gången vet jag var vi ska bo!

Skadevi, Åh, säg att vi ska bo på skräckfilmscampingen i år igen?
Duscha myntdusch och dansa på hotellet?
Och vinna.

Hallby, Jönköping. Gemensamt vandrarhem var en hit och vi skiter i Falun va?

Det går en annan röd tråd längs vår resrutt.
Mina dramer.
Ska Lina gråta, ha fuckoffattityd, ångest eller terapigå sig runt stan?
Hur många sms kan jag få in på våra dygn tillsammans, hur många konflikter kan jag intrigera och styra upp med fjärrkontroll och era goda råd och sköna livssyn injicerat rakt i förståndet?

Ni har burit mig, kört mig, peppat mig, men vet ni mest av allt?
Ni har fått mig att skratta!
Tack Ann, tack Angelica, tack Jenny. 

Det har varit ett vackert och helvetiskt år men nu fan kör vi!