Tjurrusningens ultimata RUSH!

Centralbron i morgonskrud.
Fast jag tänker tydligen högt på mina pelargoner.
Har de frusit ihjäl där hemma?
 - Pelargoner för miljoner, nynnar mannen intill.

Sen berättar han om när han körde hem en Lamborghini från Italien.
Hur den marschar som bäst i 160-170, men att några snorungar i Golf låg och maxade och trängde sig in framför.
Att en Lamborghini fotväxlas, förstår jag, och hur bra det är mot irritation över brats.
Hur Lamborghinin axade utan att han vågade titta på hastighetsmätaren.
Och så hände det.
Golfen med barnungarna försvann långt bortom backspegeln.

Plötsligt klarnade höstluften.
RUSH!

En skitsnygg film om en mentalstörd sport med kvinnor i assnygga 70-talskläder med fantastiska urringningar. 

Mount Fuji i regn, Monza i regn, minnet av Ronnie Petterson.
Jag kan fortfarande recitera dikten i hans dödsannons som jag sparade i min pigtittare.

Allting bleknar, allting brister, 
livets smala tråd är skör
Den man håller av man mister
den man älskar mest den dör

För att citera en kompis på fb som handmatar mig med F1 research. Tack :)

"Läkaren Sid Watkins - det är till stor del hans förtjänst att det inte längre är en gladiatorsport. Och absolut, en playboy gör sig bättre levande."

Att släcka eld med bensin

Du är en pyramid, en labyrint och en olympiad.

Eftersom jag av nån anledning glömt berätta det här för mina barn så skyndar jag över infon.
Jag har skrivit en erotisk novell som finns digitalt på Mix Förlag från idag.
Det finns ett youtubeklipp till som borde vara barnförbjudet.
Men alla måst vi sätta mjölk på bordet.

Sorry barnen.

http://www.bonnierforlagen.se/Katalog/Mix/Sex/Slacka-eld-med-bensin/

OM BOKEN

En skälvande erotisk novell om en man och en kvinna, där allt handlar om kropp och sex, på avstånd, på lek, på väg ner i en svart spiral av tvivel och svek.

Det är svårt att hålla tankarna i styr och minnas dig i rätt ordning. Du är en pyramid, en labyrint och en olympiad. Så fort jag försöker tänka linjärt på vår historia översköljs jag av känslor. Ditt finger som strök bort en lock ur min panna och din blick som vandrade över mitt ansikte. Din röst som var mörk och väckte oväntade lustar i mig så fort du presenterade dig.

Etablerade författaren Lina Forss debuterade 2005 med den uppmärksammade och delvis självbiografiska romanen Vildängel.


Lästid 38 min

#mixnovell #erotik

Nyskild radhusmara på vingliga klackar vars psykolog undrar om jag nånsin utretts för ADHD.

Applåder.

- Åh vad skönt, du låter precis som Beppe Wolgers. Tusen tack för att du har delat med dig till oss.

Beppe Wolgers var en sagopappa i nattmössa som bodde med en massa dockor som gick på potta.
En gång hyrde vi och mostrarna hans hus på Dalarö.

Och jag?
Jag hade föreläst om Kommunikation med människan i centrum för Gävleaffärsnätverket Effect+. Ljuvliga människor.
Fullt ställ i baren till halv fem.
Fantastisk organisation.
Framtidshopp. 

- Ja, sa nån annan och log glatt i lunchkön på Finlandsfärjan, man var liksom tvungen att hålla sig vaken när du pratade för att se vad som skulle hända på slutet. 

- Är du alltid så där lugn?
På min filmskola i London liknade nån mig vid just Kristina Lugn.
Med en röst som man kunde somna till.

- På utsidan, log jag. På utsidan.

Får tjejer ha armmuskler och varför jag flydde från Florens.

Skogs eller havsromantiker? Jag fick den frågan nån gång i en intervju. Jag gillar båda. Åker skidor på isen, simma över fjärden. Fast när jag var tjugotvå år och bodde i Florens var man tvungen att simma med bröstplatta för att machosimvakten sa att det inte var snyggt om tjejer fick för starka armmuskler. Jag slutade gå till den poolen och sen åkte jag hem ganska snabbt för att italienska killar var vrålsnygga men opålitliga och jag redan hade lärt mig italienska. När jag åkte därifrån kastade jag ut italienska böckerna genom tågfönstret och lovade att aldrig komma tillbaka. Dumt, man ska aldrig lova nåt man inte tänker hålla och man ska leva om livet är en kärt.

Jag ska erkänna en sak – jag simmar ganska farligt. Sätter fart dit jag vill och tänker inte på om jag orkar tillbaka. Det får liksom ordna sig. Men om ni ser min son, Starboy the Teenager, så säg inget. Till honom som är som en vallhund brukar jag lova att bara simma längs med stränderna. Inte tvärs över fjärden så motorbåtar glider upp och undrar om jag vill ha skjuts hem. Jag vill ju inte det. Jag vill vara som mamman och Sally Bauer i Sara Stridsbergs Happy Sally, kvinnor som ville simma engelska kanalen. Det händer att jag blir människor i böcker jag tycker om. Kan ni också bli det?
/Lina
Lina Forss fortsätter att gästblogga även nästa vecka. Kolla in hennes senaste bok, Vem kan segla förutan vind?

”Är folk från överklassen verkligen riktiga människor?”

Gästbloggande författare: Hallå, Lina Forss!

Posted on 17 september, 2013 by Marcus

Bye Bye London, Hello Sandhamn. När Timmy återvänder från London för att jobba på seglarläger i Sandhamn är en flirt det sista hon är intresserad av. Men det var före Prinsen … I somras kom den fristående uppföljaren till Kär i kärleken och Tro, hopp eller kärlek?. Vem kan segla förutan vind? är den perfekta boken att drömma sig tillbaka till sommaren (ja, det är nog dags att erkänna att den är slut, sorry). Gäst på bloggen den här veckan är författaren Lina Forss.


”Mamma, tycker inte du att det är konstigt att du som brukade vara lik en rhodesian ridgebackhanne nu är lik Sascha?”
Hej jag heter Lina och jag är 16-19 år. Äh, jag kanske ska börja om. Första gången jag var på förlagsfest här på det unga förlaget presenterade sig en kille som tecknade barnböcker med att han var 6-9 år. Och hur gammal var jag? Eh, 46. Men ibland känns det som om jag inte blir äldre än Timotej af Lilja i Vem kan segla förutan vind? … Eller som någon sa till mig häromdagen, ”du är också vuxen men det verkar inte som om du har fattat det.” Jo då. För jag har tre tonåringar som skriker F-ord så grannarna klagar och en dotter som säger att jag ska vara lite mognare. Men vi dansar också rätt mycket i köket, skvätter vatten när vi badar och gör snöänglar i månsken när vintern aldrig tar slut. Och har en Sascha som ser ut som en dammråtta och har minne som en guldfisk.

Mitt liv i snabbfart: Först bodde jag i ett rött tegelhus som pappa köpte när mamma låg och födde mig, sen blev det skilsmässa och i flera år hatade jag varenda kille som gillade min mamma. Tills jag fyllde 12 och hon gifte om sig. Det var nästan förlösande att slippa tjura och sluta hata. Så i tre högstadieår red jag, dansade balett och jazz och gled. Flyttade till London, fattade lite om livet, gick på konst och filmskolor, slutade när min mamma fick cancer, var med henne så länge det tog. Flyttade tillbaka till Sverige när hon dog. Varför, har jag alltid undrat. För att London blev tomt utan mamma fastän hon bodde här. För att pappa flyttade till Frankfurt när hon dog. För att min bästa brorsa bor här i Sverige. JerkaPerkaBrorsan. Han ÄLSKAR att vara storebrorsan Fredrik i mina böcker. När jag inte vet riktigt hur Fredrik ska reagera eller tänka i nån bok ringer jag Jerka och frågar. Han har blivit större än livet av det här. Älskar sin egen hybris. Jag älskar honom och nu hörs vi varje dag och Sverige är hemma. Jag bor mitt emellan hav och skog.
/Lina
Imorgon: ”Är folk från överklassen verkligen riktiga människor?”

- Men ni kan inte läsa Zlatanboken.

- Ni måste välja en riktig biografi. Inte Zlatanboken.

Det här är känsligt. Starboy har börjat gymnasiet, han gillar redan sin svenskafröken, jag gillar henne också eftersom jag gillar alla Starboy gillar.
Och bara så ni vet, hamnar han nånsin i fängelse kommer jag säga att han är oskyldig. 

Men iaf.
Zlatan är en av världens genom tiderna största atleter.
David Lagercrantz som har skrivit självbiografin är en höglitterär, bildad författare med finare pedigree inom den litterära världen än en avelshingst på Solvalla.

Och tekniskt sett är det väl inte en självbiografi eftersom DL fått göra orden till sina för att göra en bra bok av berättelserna.
Så går det ju till, spana bara in kontroversen med Bluffpiloten.
Utan ifrågasättanden runt struktur, ingen bok.

Och kanske kanske kanske var det bara det Fröken Svenska menade, att det skulle vara en riktig biografi min unge ska läsa.
Inte en självbiografi.

Annars blir jag fanimej sur.

Stridbar

- Vi ska läsa deckare i skolan. Jag måste ha med mig en bok, säger KungMelo och gör några armhävningar på köksgolvet.
Ljuvliga fjortis.
- Du kan få en e-bok av mig. Listan av Robert Kviby verkar supercool.
Sit-ups.
- Vi måste ha med oss en riktig bok.

Så här:
Jag är författare.
Jag skriver e-böcker direkt för Mix Förlag.
Jag klimatnojar och vet att vi drar skitmycket energi med våra datorer, men om vi ändå gör det kan vi lika gärna läsa böckerna där också.
Och jag HATAR bakåtsträvande för-att som i uttalanden om hur man alltid har gjort.

Mina ungarna går på världens bästa elitskola, det är galet icke-Jante att säga det och väldigt få förunnat med en skola där ALLA står bakom åtgärdstrappan vid bråk och stök.
Där alla ungar från årskurs 7 får egna små sexiga datorer.
Där skolk inte förekommer.

Jag veeeeet, ta de strider man behöver och allt det här.
Men e-böcker, anyone, känns det inte rätt 2013 att ungarna får läsa såna?
Tom 2010 om inte Sverige var så segt med det här.