Lista över förbjudna ord - För farligt för att prova?

Onani
Kondomlekar
Och såklart - KNULLA
Bajs som hämnd och annat än i rent helylliga toalettbesök

Jag kan inte svära i kyrkan, fast jag är skitbra på att svära, att det existerar en sån hemlig lista på förlagen. Å andra sidan fanns det i gamla tider hemliga "giftskåp" på bibliotek med böcker som är livsfarliga att läsa.

Såna som korrumperar läsaren till att kanske prova själv.
Eller får unga att vilja snacka med vuxna om sånt de inte har tid med för de måste JOBBA.

(fast, hemligt, vuxna som sitter med sina datorer på kvällen jobbar inte. De hänger på fb. Flirtar utomäktenskapligt, kartlägger sina chanser, stalkar ex, fnissar nästan ihjäl sig i fånroliga trådar. Men säg det inte till nån.)

Tillbaka till de farliga orden:

Jamen, tänk om nån ung person skulle komma på tanken att ah, ni vet, efter att ha läst ...

Så varför det är så här?

Handlar det om SÄKERHET?
En stor svart stämpel över texten som vidimerar att den gått igenom 18 psykologiska granskningar som klart och tydligt säger att det här sexet är inte farligt att prova between consenting adults in the privacy of thier own home.

Men om man inte har ett eget hem och inte är vuxen och vill testa ändå?

På årets bokmässa fick jag inte tala om sex för det gjorde jag ju i fjol. Eh. Tusen svar på den men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Med att det är idiotiskt?

Alltså, det är mycket tryggare att skriva om gruppvåldtäkter av unga sköra människor från missbrukarhem befolkade av otillräckliga vuxna för det är FULSEX. Sånt man kan förkasta och vara på säkra sidan.

Om jag ironiserar lite och är förbannad och har suttit i samtal med en kollega som också får orimliga strykningsförslag?

Japp.

Christina Stielli på helgvisit!

På fredan ska man städa, det gör varenda tant, och Saschas glada matte hon gjorde likadant. Hon började att bädda Christina Stiellis sköna tron, och ställde in små blommor för att skapa rätta ron. Tittade på klockan och tänkte five o' clock

tea med nybakat från egen spis, skynda skynda Lina, jobba nu ordentligt, få ihop till massa flis. Skriv färdigt de där böckerna: ni kan och vill och ska, visa hela världen att Christina och jag är jättejättebra.

I huvudet en liten note to self, bevars: Svala flaskor svalkar heta pannor, varannan vatten så många vattenkannor.

Så sa hon till hunden som inte gillade ur och skur, kom igen nu lilla vovven, ligg inte där och var så sur. Snart kommer vår Christina och Nixon går brevid, det blir härligaste helgen, spring mot Slussenbussen för du se!

Fatta hur jag har det på jobbet: Mordhotad!

Fortsättningen på Turk & Timotej - En natt, är på gång. Låt mig presentera min skrivarkompis Niklas och hans syn på saken. Niklas har en stol i Barnboksakademin och där skrev han det här:

Skriva tillsammans 

av Niklas Krog

Hej, jag heter Niklas och jag är textfascist. Jag skriver mina ord och mina tankar, formulerade på mitt sätt. Åsikter går bra och jag kan lyssna på långa utläggningar om varför något behöver ändras. Men det är jag som gör ändringarna i mina texter. Alla ändringar. En gång upptäckte jag att en redaktör hade bytt ut några ord i en bok utan mitt godkännande. Det blev inte vackert.

Med den inställningen låter det galet att försöka skriva tillsammans med en annan människa. Jag har flera vänner som har gjort det och ett par av dem kom från början överens om att det var fritt att ändra i varandras texter. Och naturligtvis fritt att ändra tillbaka. Den som var uthålligast vann. Mycket sympatisk lösning.

En annan variant är att ge fullkomligt faen i varandras ord. Inte tycka någonting högt och låta det som är skrivet vara hugget i sten. Aningen mindre sympatiskt, men fullt begripligt. Åtminstone för någon med min läggning. Där trodde jag att jag skulle hamna. Ända tills jag satte igång.

Nu har Lina Forss och jag skrivit en hel bok tillsammans. Och jag har inte dödat henne. Vi skrev vartannat kapitel och lät våra huvudpersoner reagera på varandra. Vi tyckte massor om varandras texter, men eftersom vi hade olika berättarperspektiv blev det aldrig laddat. Lina kunde låta sin huvudperson göra vad som föll henne in, medan min huvudperson fick vara korkad på sitt (mitt?) alldeles eget sätt.

Det var den överlägset roligaste skrivprocessen jag har varit med om. I vanliga fall måste jag hitta på hela historien och skriva varenda jädra ord i hela boken själv. Den här gången skrev jag ett kapitel och skickade det till Lina. Några dagar senare fick jag en örfil tillbaka. Hennes huvudperson är galen. (Jag lovar!) Och då måste jag ju ge igen. Vi skrev och kastade kapitel på varandra i någon sorts rus och plötsligt var boken klar. Det tog tre månader. 

All ångest på temat halva-boken-kvar-och-hur-i-helvete-ska-jag-orka! var som bortblåst. Om det någon gång var trögt med påhittandet fanns det en skrivpartner som var precis lika inne i processen som jag. Många redaktörer är extremt duktiga, men det är ändå inte samma sak. Och när redaktören blev lite för yvig med strykningar i vårt manus kunde Lina och jag prata ihop oss och hålla en gemensam front. Oslagbart!

Jag kan alltså rekommendera att skriva tillsammans. Det var uppfriskande att tänka nytt och serveras helt annorlunda (galna!) förslag på vad som kan hända i en historia. Förvecklingar som jag aldrig skulle ha kommit på. Följaktligen kommer jag att skriva fler samarbetsböcker, trots att jag är textfascist.

Underfucked and overpaid

Funny Girl, thats me. Hon är Stjärnsyrran och den belåtna flickan med alla svaren, han är The Gimp Man.
En sån där rolig en som man har i källaren och uppe till husbruk.
Vi diskuterade 50 shades, teknik.
Och eftersom han var beyond control, som vanligt, låg vi i soffan och fortsatte till  ljuvliga teveserier. Som Sons of Anarchy.
Och om bloggrubriker med riktig innebörd.
Som underfucked and overpaid.

Tre snabba grejer som ni har hjälpt mig komma fram till!

Tack för alla brev, samtal, kommentarer, funderingar, vykort av Dolph Lundgren, kickar!

När min nya bästa kompis Dogan löste precis allt!

Han räddade livet på mig i en paniktaxi.

Så här:
Miniräknarna för gymnasiematte B på Akademibokhandeln i Fältan kostar på riktigt tusen.
45 minuter kvar till provet, tunnelbana, faaaan, mina klackar håller på att gå av.
Claes Ohlson, 139 eller om det var 159, plus batterier.
På paketet fanns en liten bild av ett batteri med den tydliga texten AAA.

Köpte.
Sprang till Dogans taxi, längst bak i kön men va fan, han ville ha körningen och jag sket i ordningen så vi drog iväg som tjuvar i natten.

Men batterierna då?
Dogan rattade med ena handen och rotade efter verktyg med andra.
O korsningar skruvade han medan andra fartdårar tutade och förmodligen svor. 

Fast Dogan och jag skrattade. Jävlar vad vi skrattade, för plötsligt hittade han ON-knappen.
Hela miniräknaren sken som solen. Av solen.

One hurdle over, next to go. Så var fanns pi?

Rödljus, Dogan tog sig ännu en titt på räknaren och sa:
- Nöj dig med sifferknapparna och plus och minus. Man behöver ändå inte så mycket mer i livet.

Hörde ni det, antagningsnämnden för Psykologiprogrammet? Man behöver inte matte för att veta hur det funkar! Ta nu bara in mig så blir allting bra.

Smileystress

- Jaaaa, gör det, du kommer att få grisen och kon då! Och alla tigrarna.

Kortslutning.

Jamen när man drar sig för att uppdatera telefonen med risk för att man får en massa nya smajlisar att välja bland.