Helt slut i rutan

MEN VA FAN MITT MATTEPROV PÅ MÅNDAG KOMMER ATT GÅ ÅT HELVETE OCH HELA MIN FRAMTID HÄNGER PÅ DET!!!!!!!!!!! OCH JAG SOM BARA VILL LEKA MED MINA BARN.

FTP eller Aina?

Ur En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones.

Hade ni tagit mitt körkort hade jag seriöst dödat nån.
Just den dan, när jag rotat mig fram till de där lösningarna.
Ingår körkort, bil. Fuck Aina som MellanM säger med tidernas bredaste leende.

Ni vet en sån där händelsekedja, eller konsekvenstrappa?
Såklart det började med Missoni. Servern som pajade när alla skulle köpa.
Och jag som bara ville ha kläderna till om tio år, när alla andra har slitit ut sina.

Men det fortsatte och en liten ylade ut all sin ångest i baksätet medan en annan stod och skulle bli upplockad men inte kunde bli nådd.

Skitbråttom hade jag. Världen behövde älska mig.

Och ändå stod ni där, på tre ställen.
En med radarkamera på en gångbro.
En på samma ställe när jag körde åt motsatt håll.

Och sen, vid den stora bron intill stan, som i nån jäkla film. Fem snutbilar på tvären och diverse andra.
Tysta blåljus.

FURB. För tredje gången gillt tänkte jag leende och blåste på åt mitt håll.

Eller?

Som i en jäkla film, som i typ Hamilton, eller nån ny Beck eller Wallander. Eh.

Så var det såklart. En filminspelning.

Aska och regnstänk och en lånad frisyr

- Titta, sa jag till Magica just som vi passerade det gamla hopptornet just utanför Göteborg.
- Vad är det här?

Vi gör en tåggrej, hon och jag.
På Bokmässetåget hem dundrar vi in med pompa och ståt och ställer till så vi får sitta bredvid varandra. Ibland blir det en rokad som heter duga.
Ibland uppnår vi det med ärliga tårar som sakteliga droppar ner i muffinspåsen tillsammans med resterna från avslitet hår, men ofta med högljudda skratt.

De allra flesta brukar vara på, men inte alla.
- Bara jag slipper bli inblandad i ert så och får sitta till Stockholm, sa en rätt snygg man som jag svär på aldrig får ligga.

Magica som var på sitt bästa humör sedan jag börjat den bedrövliga morgonen med att säga att jag har samma frisyr som Hitler fnissade och mös.
Eller om det var fnös.

Iaf. Jag hade varit på irländskt seminarium om novellskrivande.
"A novel doesn't need a plot but a point" OCH "A novel is like a fling, one has to sneak away and catch it while it lasts" fick jag lära.
Alltså, skriv den när den kommer till dig.

Och där, i stolsfickan låg en fin kvarglömd anteckningsbok, med bara aska och regnstänk på sidorna.
Jag svär.
Någon måste ha stått i det sidledes regn som brukar piska Göteborg, rökt och öppnat anteckningsboken för himlens tårar.

En sida här, en annan där fyllda av skvätt och stänk och sorg.

Den historien vill jag berätta. Rätt ner i mörkret med glatt humör.

Sköna möten som aldrig går att räkna ut i förväg

Hon hade egentligen bara en fråga. Nåt hon verkligen ville veta.
Alltså, en scen bland tusen här på Bokmässan, en skolklass.
Åttor, min favoritålder. De låtsas aldrig.
Några spelade spel, några fnissade, några log.
Alla hade förberedda frågor, hade tvingats läsa vår bok - ingen mindes dem.
Mer än hon, den söta flickan med kort snagg och helt i svart längst till vänster.
- Så, är du Timmy och du Turk? frågade hon Niklas och mig där vi satt på scenen och bråkade.
- Timmy är väldigt mycket jag, svarade jag.
- Turk är extremt lik mig, svarade Niklas.
- Så det är alltså ni som är Turk & Timotej, sa hon och ritade en cirkel i luften. Det är ni som är dom.

Högsta vinsten!

Vad håller jag på med?
Betraktar Stockholm tror jag.

Det där paret som satt på bussen och skrattade åt något på mobilen.
Och den lilla bänken mellan husen vid Gärdets t-banestation där vuxna hänger.
Skitsnygga morsor som ska ut och springa, pensionärer som sparkar lite på stenar och garvar.
Blommorna som trotsar hösten.
Den ilsket vänliga damen på tåget som i hög välmening sa åt mig att akta aschlet.

Är jag en del av det här?
Ska jag snabbskriva ihop en novell till Umeås novellpristävling om att vara ny i sin gamla stad?
Skriva den på tåget till bokmässan eftersom jag berättat för tidningen Kupé om mitt tågskrivande?
Eller under själva mässan eftersom jag ändå helst vill stanna på rummet?

Japp, så var det dags igen. Flytta. Tre dar hit, några dit. Vart nu det är.
Och eftersom det är Madonna-season så går jag trallande med soundtrack i öronen.

Varsågoda!

Så kom jag hem till det här. Hjärta.

Är du en flapper?

Jag mötte en flapper på bussen.
Eller?
Mötte jag mig själv?

Så här var det:

I brorsans hus hemma i Djucket blir jag 13,14,15, 16 igen. Bodde där då, i samma hus.
Gick samma olyckspromenader, solskenspromenader, månskenspromenader.
Det enda som är annorlunda då från nu är att min häst är död och att killen som jag flirtade med i kiosken vid stationen inte finns kvar.
Inte ens kiosken.

Hemfaller ändå i samma Lina när jag är där.
Som när jag springer till bussen, barfota, för att larm och nyckelshelvetet och åhhhhh allt tar sån tid!
- Vad fin du är! sa busschauffören och stängde dörrarna bakom mig.
- Tack, neg jag fastän han säkert var yngre än jag.

Grejen är att jag inte såg det. För jag var Lina 16 år.

- Du har glömt skorna, skrattade en söt dam med allt sitt gråa hår i knut.
- Nä, sa jag och visade att de satt fastklämda under armen.
- Jag brukade springa naken till bussen, sa hon, naken under en kappa. Jag hann aldrig klä på mig hemma, och kläderna låg nerknölade i väskan.
- Klädde du på dig på toa? frågade jag.
- Mm, den längst bort på skolan, mös hon.
- Nu ska jag sminka mig, sa jag.
- Nej, strunt i det, sa hon. Du är söt ändå.
Så tog hon upp sin tidning och läste högt om Englands Prins Harry:
- Det finns visst fler än du och jag som gillar att gå ut nakna, sa hon. Tack för samtalet.

Jag läser en förbjuden bok:

En sån där vidrig bok där mamman dör.

Det är sant, de finns fortfarande.
I USA, såklart, publiceras varje år en lista av årets mest förbjudna böcker.
Såna som kan korrumpera ungdomar till att tungkyssas långt ner i halsen och
tänka syndiga, kanske till och med oetniska anti-family-tankar.

Som Hungerspelen på 3e plats, nominerade med motiveringen:

The Hunger Games trilogy, by Suzanne Collins
Reasons: anti-ethnic; anti-family; insensitivity; offensive language; occult/satanic; violence

Fast jag är nog förvirrad, sitter med slagsida i väntrummet på ett sjukhus.
Som om tiden loopat mig tillbaka, till en tid då mitt liv var en sån där vidrig bok där mamman dör.
Samma lukter, samma filtar, samma röda knappar att trycka på om det onda går för hårt åt.
Samma brådska ut i spöregnet.

Öh, va, boken jag talade om?

Just den jag läser av Sonya Sones är inte förbjuden, fast de har sex i den också.
Den är så bra att jag längtar hem.