torsdag 7 juli 2011
Lina=Golddigger
Dags att vara ärlig. Jag kan köpas. För smycken, pengar, nöjen, men allra mest för skratt och vänskap. Äkta vänskap.
Så barnen bara fnyser när Kongomannen återvänder från sin djupaste djungel efter två månader och langar upp guld på bordet.
Lika lätt låter jag mig bjudas på beachparty på Åland med bloggeliten, 3 dagar med övernattning och beachvolleybollturnering och flipfloptvång och ja just det, PAF som partyarrangör.
Fast ungarna fnös igen, sa att jag kommer vara dubbelt så gammal som alla andra. Inte mitt fel, urvalet är redan gjort. Jag vet hur man har dubbelt så kul:-)
Lite svårare är det när min kompis Cissi som jobbar på Siggesta gård här på Värmdö kommer med en hel påse delikatesser från deras gårdsaffär. Massor av fina saker som nu ståtar på mitt bord som ett stilleben.
För att jag är så snäll, glad, rolig och tillmötesgående och så förtjänt av massor av presenter trots att jag inte ens fyller halvår eller för att jag ska sprida deras budskap?
Skruttsamma, jag blev jätteglad!
Etiketter:
Beachvolleyboll,
PAF,
Siggesta Gård,
Åland
onsdag 6 juli 2011
Helt hög
på livet, nästan vettlöst. Dansar galet i mitt kök, nä till den här. Det är en bra sommar!
Dancing on my own från och med du
Etiketter:
25,
från och med du
tisdag 5 juli 2011
En bild säger mer än tusen ord, eller?
Etiketter:
bensinmack,
FB,
Jessica
måndag 4 juli 2011
Mina bilder vill inte just nu, tror att de protesterar mot att vi är hemma igen. Vet inte om jag skulle ha valt den av en bred lång öde sandstrand med bara några nakenbadare och mina barn, eller den med mina ögon i backspegeln, blickande ut över raukarna på Fårö.
Har haft springande på gång ett tag, men saknat platsen. Så fann jag den. Stranden i, fan också, glömmer: Skär kanske, på Fårö.
Iaf, det är en förtrollad plats så kanske finns den inte kvar om ni försöker hitta den. Körde 4WD genom en igenvuxen trollskog, helt fel men väldigt kul. Kom fram till slutet av regnbågen.
Stranden, kanske är den bred som på Bali, med våt hårdpackad sand, vindpiskad från det öde havet. Finkornigt bjuder den motstånd för bara fötter.
Och jag sprang och sprang medan stranden följde jordens böj och vek av bort mot världens ände.
Har haft springande på gång ett tag, men saknat platsen. Så fann jag den. Stranden i, fan också, glömmer: Skär kanske, på Fårö.
Iaf, det är en förtrollad plats så kanske finns den inte kvar om ni försöker hitta den. Körde 4WD genom en igenvuxen trollskog, helt fel men väldigt kul. Kom fram till slutet av regnbågen.
Stranden, kanske är den bred som på Bali, med våt hårdpackad sand, vindpiskad från det öde havet. Finkornigt bjuder den motstånd för bara fötter.
Och jag sprang och sprang medan stranden följde jordens böj och vek av bort mot världens ände.
söndag 3 juli 2011
Mix n' match
Den rosa rosen har ympat in sig på den orange, eller tvärtom. Vackert, oavsett.
Människor berättar sina historier för mig. Det är sanslöst häftigt att få vara med om.
Och så tar det tid, men jag blir lycklig och berörd för det är en ynnest.
Hängde nere i hamnen häromkvällen när jag stötte ihop med en gammal kompis. Vi har inte setts på massor av år och han behövde berätta sin story. Livet hade härjat friskt med honom. Välförtjänt?Ingen aning. Både skitstövlar och änglar måste leva med sig själva och kan må fan.
Så han lutade sig mot en lyktstolpe och jag vägde på mina klackar och barnen satt i bilen och lyssnade på Timbuktus sommarprogram från början till slut, medan han berättade.
Anyways, min kompis hade funnit kärlek där han inte borde ha letat. Hos sin bästa kompis flickvän. Eller ex, men kompisen såg det inte så. Man delar inte kärlek.
Så, 3 år senare var kompisens kompis fortfarande sur för det där med tjejen. Jävligt sur.
Jag ville skrika stopp, inte fan väljer man att bli kär, inte fan är man ensam om det, inte fan tänker man att nu ska jag såra tredje part ganska rejält så där så att hon eller han aldrig förlåter.
Inte fan tänker man att människor kan välja att aldrig försonas med sitt öde.
Och inte fan blir man lyckligare av att knyta människor till sig för resten av deras liv. Vem vinner på det?
Eller tänker jag helt fel här?
För kärleken, är inte den större än allt?
Inte fan skulle jag, när värsta sorgen har gått över, på riktigt vilja ha någon som älskar en annan. Och i mitt hjärta hoppas jag att jag alltid ska önska den jag har älskat lycka i livet.
fredag 1 juli 2011
Dragkamp
Sitter uppe om natten, strax efter skymningen kommer gryningen
Just där är jag helt fri, det är inte ens dragkamp längre.
Inte mellan
- lust och längtan
- gammalt och nytt
- stanna eller gå vidare
Och som om det finns en mening med allt spelar radion It must have been love and Should I stay or should I go och tidernas bästa låt för alla som har svårt att bestämma sig Anarchist med Sex Pistols.
Och vet ni, alla får välja vad de vill!
Vad väljer ni i den ljusa natten då alla önskningar låter sig uppfyllas?
Jag tror att jag nöjer mig med allt:-)
Etiketter:
Anarchist,
It must have been love,
Roxette,
Sex Pistols,
The clash
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


