Vad vi stirrade. Ingen skämdes. Var alla där hennes polare från Västerås?
Den paranta damen i leopard och guld som bodde på hotellet, samma som min pappa brukar bo på förresten, vi som snöt åt oss fullproppade goodiebags ifrån sängen ihop, hon var iaf det.
Och arrangören hade nerverna på spänn och talade lite otrevligt till varandra. Äsch, bitchigt. Det ska jag med bestämdhet ta med i en bok.
Och där stod hon, MM. Skyhöga klackar, smala ben, hårextensions. Ni vet, the look.
Det var nåt väldigt vänligt och trivsamt där i hennes närhet. Kvinnan är en produkt och ofarlig som ett lamm tror jag. Tänkte tränga mig fram för att bli fotograferad med henne men varför, liksom?
Istället fotograferade Expressen mig. Och jag de runt omkring. Och tänkte att i en svit på Hotel Stureplan med ett badkarl fyllt med ostbågar ska jag förlägga en scen.
Så blir litteratur till, ibland.
Sminkas, plåtas, mingla. Hård dag på jobbet.
Underbart kul med alla ost"krokar"... Lite avundsjuk faktiskt :)
SvaraRaderaPå ostkrokarna eller badet eller MM, jag menar att se henne E? Det var faktiskt en upplevelse, jag är alldeles ärligt sällan star struck men eftersom vi i Sverige har skapat något storslaget av en vanlig, rejält ointelligent men helt säkert gatusmart människa så var det kul! Kanske för att hon känns så jordad.
SvaraRaderaTänker på dig :-)
Jag tror det var skumpaflaskan som fick fram ett litet "åhh..." i mej. På tok för lite sådant just nu! Ha ha.. ;)
SvaraRaderaVälj glädje, kan man säga till sig själv och andra lika så, men inte förrän man själv har lust att öppna dörren funkar det. Fast ibland, när man får syn på en champagneflaska eller nåt lockande och det ilar till i magen kan man vara på väg. Jag brukar ha såna små känslor som små tröstgrejer knutna runt handleden, att snart, snart vill jag ut och le igen. Ah, du fattar E, det är det där med tåget. Att åka med:-)
SvaraRadera